SLADDERMUSEN

Iförra inlägget står det att det är barnens taxvalp.Så är inte fallet,det är barnens farfars!!!!

Igår hittade jag Erica liggandes i soffan med benen upp mot ryggstödet och huvudet ner mot golvet,tyst som en mus.

Efter tio minuter när jag gick in i stora rummet igen så låg hon kvar i samma ställning,fast denna gång låg Liam likadant.

Jag frågade vad dom pysslade med och fick till svar av Erica att dom leker sladdermus.

En ny påhittad lek som jag tycker dom kan fortsätta med.Lugn och fin.

Nu hoppas jag bara att dom fortsätter med den leken och att dom kan få med sig resten av barnaskaran,tänk vilket fridfullt hem jag skulle få då!!

Imorse när jag vaknade så kände jag på en gång att det var en ledsendag.

Jag vet att jag drömde att jag fick en valp som jag blev fäst vid så fort jag fick syn på den,men av någon anledning så dog den och sorgen jag kände i drömmen var densamma som jag känner inför Theo.

Allt jag rör vid försvinner ifrån mig.

En annan sak som plågat mitt samvete denna vecka är min vän Agge som ska ha barn om 7 dagar.

Hon ringer varje dag,vilket hon alltid gjort men nu har jag kommit på en massa konstiga undanflykter för att inte kunna prata i telefon.

Jag känner på mig att hon anar vad det är,hon är ingen dumskalle.

Varje gång det ploppar upp att hon snart ska föda så krampar det till i magen på mig.Varför fick inte jag min son med mig hem,VARFÖR???

Hon har sedan allt hände med Theo varit orolig över sin egen graviditet och jag förstår henne.

Men jag har lugnat och försökt att tänka positivt åt henne.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra och att hon får komma hem snabbt efter förlossningen som hon själv vill.

Hon har även erbjudit sig halva bebisen till mig *ler*

Hoppas jag får överdelen då för underredet får hon ta hand om själv.

Men visst,det gör väldigt ont i mig att det inte var jag.....

Hon ställer alltid upp för mig,hon bodde t.o.m på sjukhuset med mig när jag låg döende,efter att mamma åkte hem till Dalarna igen.

Så jag har en fruktansvärd ångest över mitt beteende.

Men det känns bättre att stoppa huvudet i sanden istället för att ta tjuren i hornen.

Fegt va??? Kalla mig ynkrygg kalla mig vad ni vill men jag känner mig inte riktigt stadig för att kunna glädjas åt andras lycka.Inte nu,inte idag.

Var förresten hos doktorn där psykologen håller till igår och han ville att Gerry skulle vara hemma från jobbet september ut för att hjälpa mig med barnen.

Inte ens det klarar jag.

Så han skrev intyg som ska till försäkringskassan.

Men,men allt tar sin tid.

Just nu är han och våra två minsta och handlar så jag tänkte ta och vila en stund,

kanske man ska prova på sladdermus leken.

Kramar från Mia-Cute