NICKENYVAKEN

SWEDENBABES

TOFSMES

Har man så mycket hår på huvudet som Hanni har så Måste man ha tofs så inte luggen faller ner i ögonen = )

NU ÄR JAG TILLBAKA

Det är nästan en månad sen sist,men jag tappade skrivarlustan.

Under tiden har Hannah fått två små tänder,sylvassa saker.
Sen har hon börjat förflytta sig för egen maskin,nu snackar vi inte vanlig krypteknik utan hon har sin egen grej.
Platt på mage sen draaar man sig framåt med händerna *ler*
låter omständligt men det funkar det med för hon kommer fram,snabbt.
Alexander är så förundrad över att hon är så söt och smart,han tycker att hon kan ALLT,spelar ingen roll om jag säger att det är en naturlig utveckling.
Han hävdar motsatsen.
Men visst tycker jag också att hon är klok,jag menar,man ser ju hur "kär" hon är i sin mamma.
Mamma e det bästa som finns i hennes lilla värld *ler igen.Stort* Kan skriva i det oändliga om hur fantastisk hon och mina andra barn är men jag måste få komma in på katastrofen i Haiti.


Fy vilket öde! va!? Jag kan verkligen känna i min kropp den vanmakt och skräck alla dessa föräldrar får genomlida just nu,och som vanligt så grubblar jag mycket om hur jag själv skulle må och resonera i detta läget.

Det har nu gått lite över en vecka sen jordbävningen och fortfarande hittas överlevande men om jag fanns på plats och var en av dom mödrarna som letar febrilt efter mina barn hur skulle jag resonera då?
1.
Att jag hoppas av hela mitt hjärta att dom överlevde trots svåra skador,otrolig smärta,skräck,törst och hunger i ett land där sjukvården är usel.Oavsett utgång så SKA jag ha barnen tillbaka...

2.
Att nu när det gått så många dagar utan just mat,vatten en förälders kärlek och ömmande ord så hoppas jag att dom inte plågas mer,att det gick fort.

Jag kommer inte fram till ett svar,jag gör inte det.
Och även om jag vet hur det är att genomleva en förlust av mitt eget barn så kan jag inte komma fram till hur jag skulle tänka.
Det sista som lämnar människan är ju hoppet men den spelar ju ingen roll om jag inte kan hitta barnen eller ännu värre! veta var dom fanns men inte kunna få fram dom.

Tänk att höra sitt barn gny långt under massorna utan att man kan göra ett skit! Bara invänta att dom somnar in utan alltför stor rädsla och värk.
Då väljer jag Nr.2 Men av egoistiska själ Nr.1
Nä jag får sluta grubbla för det hjälper ju inte dom på Haiti men det är svårt att inte göra det....