HUR SKA JAG FINNA MIN SON NÄR SNÖN FALLER

Den tanken slog mig idag!!
Efersom vi inte får sätta en sten så tätt inpå
jordfästningen utan invänt våren så finns det absolut ingenting som är markerat vid graven.
När snön en faller då vet jag inte ens om jag tänder lyktor hos Theo eller om jag går och ställer mig brevid hans grav!!!!
Jag ringde Österhaninge kyrkogårdsförvaltning och framförde mina funderingar,och la till att jag fick besked från mannen som visade mig runt,då jag skulle få välja min sons vila.
Att så länge det inte finns en sten så sätter dom upp en pinne som ser ut som ett kors där hans namn kommer att stå.
Kvinnan jag talade med i dag förstod exakt hur jag kände mig men kunde inte alls förstå varför det inte satt ett på plats redan.Hon pratade med sin arbetsledare-när jag hörde på- och fick besked att min pojke ska få ett kors med hans fullständiga namn och datum+ en planteringslåda så jag kunde få plantera i den för jag ska inte behöva gräva i jorden.
Jag talade om hur jag kände mig när jag äntligen tog mig styrkan att ta mig dit och inte visste om jag hamnat rätt,utan blev tvungan att bläddra fram bilder i kameran för att se om jag stod på exakt rätt plats.
Hon bad om ursäkt-jag godtog den.
Få se om jag kan ta mig dit nu i slutet på veckan för att se hur resultatet blev.
Det kommer ju också kännas skit jobbigt.För då är det ett bevis på att min lilla Theo ligger under jorden.
Jag kan fortfarande inte begripa vad som hänt stundtals,jag blir påmind om det så gott som hela tiden.Jag KAN verkligen inte ta bort vaggan,den står fortfarande brevid min säng,däremot har jag lite smått börjat täcka över den med ett klädesplagg här och där medvetet för att jag i min sjuka hjärna ska tycka att det blir lättare att packa ihop den eftersom jag ändå inte ser den.
Men det blir tufft när jag ska plocka bort allt jag slängt dit med flit,för när allt är borta så ligger ju Theos saker där-nappar-blöjor jag inhandlade dagen innan han dog+ bubbarna (nappar) -hakklapen mm. Alla kläder som sambon handlat till honom hänger prydligt på sina små babygalgar.
-Jag håller på att bli TOKIG I HUVUDET!!!!!!!!!!!!!!!!
För att komma bort från ämnet lite grann så ska vi boka en kryssning med Birka den 7 Nov. Vi blir 11 personer. Jag ville inte åka om vi tog hytt med överslaf för den får ALLTID jag och när man kommer till hytten runt nattkröken så är man -jag- inte så jävla smidig på att klättra på sjömansstegar så vi skulle boka en lyx-hytt eller sviten.-Dubbelsäng-
Ett MYCKET klokt val anser jag.
Sen vill jag bara tala om för Mita om hon läser detta att jag tar god hand om Nicke.
Kramar från mig.

IDAG ÄR DET LÖRDAG OCH BARNENS FARMOR HAR KOMMIT

Det var detta *ynkliga* jag hade till min son när jag äntligen gick dit.....

I kransen ligger det en trä skallra i glada färger som lilla Theo skulle ha,men nu blev den inte till användning ....

Krukan fick jag av mina goda grannar Björn och Birgitta som säljer blommor här där vi bor,från vår till augusti.

Samma morgon som min son skulle begravas såg jag henne ställa krukan med en blomma framför våran murade grill,vid ett avkapat ekträd som vi lagt en stenskiva på.

På samma skiva står en blå-ÄLSKAR BLÅTT-

hustomte,eller dvärg kan man säga från snövit.

Den fick jag också av dom när jag väntade Erica.Den gången hade jag en infektion som kunde skada henne.Helt sjukt att jag-eller mina barn ska drabbas av konstigt saker.

Annars är jag ju frisk,jag bär inga konstiga virus eller dödliga sjukdomar.Men jag antar att jag straffas för människan jag är,vad vet jag.

Mycket dumt har jag gkort i mitt liv men jag har aldrig skadat någon,förutom verbalt.

Jag har nog svar på tal! och förvisso hade jag en period i mina unga dagar då jag slog en och annan på käften.På riktigt!!

Men jag fick en smäll tillbaka,så det slutade med????0-0???

Men ändå så straffas jag för...vaddå? ett liv,mitt barns liv???

Jag drog en vinst lott redan när jag väntade Erica,hur faan kunde det gå så knas nu???

Är det för att man spelade Allan Ballan när man skulle skydda tjejkompisar när dom råkade ut för knäppgökar?? eller är det så att jag ska prövas-hela livet.

Min son är inte den första som jag förlorat.

Min biologiska far-Robert dog i sömnen av samma knas jag har med hjärtat.Vid 38 års ålder.

Pappan jag växte upp med-Christer-Han föddes blödarsjuk.

Bägge båda dog 1989 vid 38 år s ålder.Min "plast" pappa dog dagen innan eller om det var samma morgon som min skolavslutning i 9 var..

Hur rolig blev den.?????

Och roligare *fnys* blev det när man fick frågor om HIV-AIDS,det ryktades om att han var bög etc.

NEJ -NEJ-NEJ-min pappa-plast- var inte bög utan han fick blod för att överleva,precis som jag fick för några månader sedan.Men hans blod var smittat,vilket ingen visste då på 80-talet.

Man får höra att tiden läker alla sår-men det stämmer inte!! Ju mer saker som händer i mitt liv desto mer längtar jag efter honom,jag vill visa upp mina barn

för sin morfar.Det finns så myckt jag skulle vilja säga rill honom öga mot öga,inte endast i tanken.

Någon som har förlorat någon som har stått en riktigt,riktigt nära förstår Precis vad jag menar.

Nu orkar jag inte skriva mer vi hörs!!!!

Mia-Cute-Filur

GRATTIS LINNEA 11 ÅR -DEL 5

Idag fyller min äldsta år.GRATTIS.

Har inte skrivit på ett par dagar,har inte haft lust helt enkelt.

I morgon åker gubben till Norrköping och hämtar sin mamma,hon ska sova kvar.

Igår,apropå att sova,så gick jag till sängs med Erica.

Hon ville att jag skulle sjunga en sång innan hon somna.Önskemål undrade jag.Svaret blev blinka lilla stjärna.Mitt i sången så avbröt hon mig och frågade varför Theo är på två platser?!

Han är i kyrkan OCH under jorden,det går väl inte??

Jag frågade hur mycket hon kom ihåg av begravningen och hon berättade:

-Det var mycket blommor och en vit låda där Theo låg i.

-Och du mamma var jätte ledsen du grina högt mamma.Stackars min mamma.

Vidare berättade hon:

-Sen när lådan skulle ner i jorden så var pappa och farfar JÄTTE försiktiga för att inte Theo skulle få jord i sina ögon.

-Sen la jag ner en blomma som jag hittade på farfars bildäck,den sa pappa att jag fick kasta ner i hålet om jag ville.Theo fick mycket nallebjörnar också.

-Kommer du ihåg vilka visor som spelades för Theo i kyrkan,undrade jag.

-Jag kan inte dom men du kan få sjunga dom för mig om du vill,svarade hon.

Jag började sjunga den första versen i sparvöga innan jag blev alldeles tjock i halsen och slutade.

-Mamma,när du låg på sjukhus kom det in en doktor som hade Theo i sängen,då blev du ledsen och ville inte titta.

-kommer du ihåg det?,frågade jag förvånat.

-Ja,men jag klappade och pussade på honom,ååh,han var så fin våran Theo. sa Erica.Och knöt sina händer mot kinderna.

-Jag är glad att jag är storasyster till Theo för han är så söt när han sover.

-Ja det var han,jag önskar så att han fick följa med oss hem,sa jag.

-Men mamma,när jag blir stor och får en bebis i magen då kan du få den av mig.

-Det var snällt men det är ju din bebis då och du kommer vilja ha bebisen själv.

-Jaha! men vi kan väl dela då! svarade hon.

Jag har inte pratat så mycket om sjukhus vistelsen eftersom jag är blank ihuvudet,utan journaler och egna anteckningar så hade mycket fallit i glömska.

Nu har det istället varit som terapi för mig att titta tillbaka och läsa,förstå hur allvarligt allting var.

Imitt inlägg som slutade med att det var sista gången jag såg Theo och åkte hem,det stämmer! men jag hann bara vara hemma den eftermiddagen-natten,morgonen därefter fick jag en störtblödning och blev hämtad i ambulans..igen.Typiskt nog så var det samma ambulans personal som hittade mig blödandes på hallgolvet.Hade det inte varit så att sambon berättade för dom att hon blöder lika mycket som förra gången ni var här och att jag kom hem igår,så hade jag inte fattat att det var samma människor.

Men när det gick in i huvudet så sa jag i ambulansen

-Vi får sluta träffas så här.

Till och med när jag kom inrullad med bår i akutrummet och såg samma läkare som varit med och undersökt mig under min första tid på sjukhuset så skakade jag på huvudet och tyckte allt var såå sjukt.

(Det var en manlig doktor och när Agge sov hos mig så sa hon till mig varje gång han varit i mitt rum att han är så läcker!!

Det där har vi garvat mycket åt.

Jag ligger apsjuk och hon spanar in läkaren.

Hon skyllde på att hon var hormonstinn pga. graviditeten)

Jag själv kommer inte ihåg alla doktorer och sköterskor men han minns jag för att hon såg hans jalingar när han böjde sig över mig och undersökte min mage.

Hon hade nog velat bli undersökt av honom hon med *skratt*

Jag blev iaf. inlagd en andra gång inom loppet av ett dygn. *suck*

Och hela tiden låg det i mitt bakhuvud att någonstans här på sjukhuset ligger min son som jag tagit farväl av redan.

Blev tillfrågad om jag ville se honom flera gånger.Men sa nej,varje gång med viss tvekan kan jag säga.Men jag ville inte att dom skulle ta ut honom från kylrummet fler gånger,han fick inte bli förstört,förändras.Och jag hade så fina minnen av honom från dagen innan.

Däremot så åkte jag rullstol ner till kapellet och tände ljus och skrev i deras tanke bok,varje gång.

Vid den här tiden blev det även bestämt att vi INTE fick ha begravning förräns jag opererat mitt hjärta,dom trodde inte att det skulle klara av en sån press utöver alla andra sjuka saker som min kropp inte ville.Jag var för sjuk!

Det som for genom mitt huvud då var att dom på rättsmedicin skulle tro att vi sket i vår son om han fick ligga hos dom under den tiden.

Men blev än en gång tillsagd att dom var informerade om mitt hälso tillstånd och hade inget emot att han fick vara kvar en tid till,dom skulle ta hand om honom.

Men ångesten gnagde i mig.Vilken usel mamma jag är till mina 6 barn.Ingenting klarar jag.

En del av mina egna anteckningar kan jag knappt tyda själv,jag var så fluddrad med mediciner.Men någon vacker dag ska jag nog lyckas knäcka koden *skratt*

Jag får fortsätta senare.

Kramar från lilla mig.

JAG HAR FÅTT EN VALP

Ifredags drog gubben i väg till två olika uppfödare.Den första valpen var en renrasig Beagle men i mitt tycke för stor när det kom till åldern.

Han har under sitt lilla liv bott i en hundgård och var nästan fem månader gammal.

Hade själv bara sett honom på kort från Blocket.

Den andra uppfödaren kom från gnesta och det var den valpen jag ville ha för han var yngre.

Sambon åkte dit men ringde när han lämnade deras hem och sa att det blev ingen hund,det var bättre om jag följde med och tittade.

Dessutom så skulle den yngsta valpen göra en sista besiktning innan han skulle säljas.

Så jag var helt inställd på att det inte skulle bli någon hund alls.

När han nästan var hemma så bad han mig att komma ut och möta honom,han behövde bärhjälp han hade handlat,sa han.

Jag blev lite fundersam eftersom han vet att jag inte kan bära med tanke på min rygg och nacke.Sagt och gjort jag gick ut och satt på gräsmattan.När han körde in genom grindarna så stannade han halvägs in mot grusgången och frågade om Erica ville hoppa in i bilen och åka den sista biten som på sin höjd var 3 meter.Sen ville han ha med sig Liam också.

När Han kom fram till bilen så utbrast han att det fanns en hund i bilen.

-Va! sa du hund frågade jag och gick fram för att se efter.

Och mycket riktigt,i framsätet låg min lilla valp på tio veckor och tittade på mig med sina små valpögon.

Jag tog upp honom och blev så glad att jag började gråta.

Han var så fin.

Uppfödaren hade gett honom namnet Egon,men vi ville ha något annat.Dessutom så lystrar han inte ens på det namnet.Jag ropar för döva öron.

Vi gick i genom det ena namnet efter det andra,jag tycker själv att mina förslag var dom bästa,såklart,men fick hela tiden ett Näää av sambon.

Eftersom han inte är rumsren så fick vi gå ut och kissa honom stup i kvarten och ändå så blev det pölar lite här och där här hemma så då började jag kalla honom för PissNisse.Så då bestämdes det att han skulle få bli kallad för Nisse men å andra sidan så ville Gubben ha namnet Nicke vilket också funkar för han är verkligen en liten Nicke nyfiken.

Så nu kallas han för både Nicke Och Nisse.Vilket inte stör hunden i fråga för han reagerar inte på något av namnen.

Han är så otroligt lugn min lilla kille,jag har aldrig hört honom skälla så jag vet inte ens hur han låter.Men gnyr och piper gör han så fort han vill mig något.Han är för kort i rocken för att ta sig upp i soffan och sängen för egen maskin och han vill alltid lägga sig hos mig,vilket gör mig glad eftersom det blir jag som kommer att vara hemma med honom.

Våran andra hund vi hade-Nelli hon var vi tvungna att avliva i november förra året,hon blev14 år.Och hon fick ALDRIG ligga i möblerna men denna lilla sockertopp kan vi inte säga nej till.Redan samma dag som Nelli dog så tjatade barnen på att vi skulle köpa en ny hund men jag och sambon sa blankt nej eftersom det skulle bli för mycket jobb med både bebis och hund,nu fick vi ingen bebis med oss hem och Sambon ville göra mig glad,få mig att tänka annat.

Min lilla Erica sa igår att :

-Mamma nu blev jag storasyster iallafall *ler*

Jag har förresten tagit det stora steget att besöka min sons grav.

Liam och Erica följde med mig i torsdags och redan när jag gick in genom grindarna så sa hon till mig att du får bli ledsen om du vill.

Och ledsen blev jag,det var så tomt!!!! Jag hade tagit med mig en blå kruka som är formad som en anka med keps,framför den lade jag en krans med torkat lingonris pyntat med blåbär,i ringen la jag en skallra som Theo skulle haft.Det blev ett kort besök,jag klarade inte av att stanna,men nu har jag varit där.Tog kort på det lilla jag hade med mig som jag ska visa.

Vill även gratulera Agge och Rico!!!!

dom fick en bebis med hjälp av igångsättning,att det var en pojke visste vi.

Han vägde 2850g och var 48cm.Han föddes samma dag som jag var hos Theo.

Vill också gratta vännen Sussi som gifte sig samma dag.Grattis frullan!! -internt skämt-

Mia

DEL 4

Redan första dagen jag blev inlag på gyn,då när mamma fortfarande var hos mig så bad jag sköterskan om en penna och papper.Jag behövde skriva av mig.

Jag var full med lugnande och morfin och andra viktiga mediciner mot hjärtat etc.

Jag fick ett helt kollegieblock.

Vid ett tillfälle sent på eftermiddagen så fick jag kraftig hjärtklappning och pulsen skenade iväg.Sköterskor och läkare rusade in och försökte få min kropp att lugna ner sig.Just då ringde min patienttelefon,jag var för svag att svara så någon annan gjorde det.Tydligen var det sambon, "någon" talade om för honom att jag inte var anträffbar pga. komplikationer han hörde att det måste varit kaos i rummet.Han fick veta att mitt hjärta rusade så fort att det kunde innebära livsfara om dom inte fick stop på det.

När allt lugnat ner sig och jag fick krafterna tillbaka så ringde jag hem.

Han svarade på första signalen....när han hörde min röst började han gråta okontrollerat och verkligen bad om att jag inte fick dö ifrån honom och barnen.Tillslut hörde jag inte vad han sa så han räckte över luren till barnen,tyvärr var jag så svag att jag inte kunde prata med dom alla.

Linnea var först,hon var skärrad.Hennes pappa hade gråtit en del under dagarna med Theo men inte så här.

Hon hade antagligen hört hans vädjan om att jag skulle hålla mig vid liv så hon upprepade aldrig orden själv utan frågade bara jag inte kunde komma hem dagen därpå.

Varje dag hade dom frågat sin pappa om jag fick komma hem och hans svar var i morgon,varje gång.Han förstod inte hur allvarligt det var förräns någon i personalen hade berättat för honom.I min journal fick han reda på det redan första natten men han måste ha infunnit sig i chock och helt enkelt förträngt min hälsa helt.

Han sa att han skulle ta hand om hela planeringen angående begravningen.Jag skulle inte behöva lyfta ett finger.Vad jag förstår hade han regelbunden kontakt med sjukhus prästen Lars,för mig var han bara ett namn då.

Fast jag inte ville begrava min son så förstod jag att det var ett måste,så i blocket jag fick började skriva,skriva,skriva.

Det första som står i blocket är en vers jag ville ha på Theos sten:

I BLAND BLIR LIVET KORT

DU FLYDDE HASTIG BORT

MEN MINNET UTAV DIG

FINNS ALLTID INOM MIG.

HOPPAS ATT VI MÖTAS FÅ

FÖR JAG ÄLSKAR DIG SÅ.

Det versen var framlagd brevid kortet på Theos avtryck och en bit av hans hårtuss som dom satt in på kortet.

Sköterskorna tyckte det var så fint skrivet att flera av dom föll igråt.

Efter en tid fick jag hemlängtan,men varje dag var det alltid någon som rullade ner mig till kapellet för att tända ljus.

Under denna tid fick jag reda på att jag absolut inte fick ha någon begravning förräns mitt hjärta var opererat.Dom misstänkte att jag inte skulle klara det.

Så jag fick en tid till hjärtspec. på sös men OP. skulle ske på Huddinge.

Samma dag som jag blev utskriven så kom Gerry och hämtade mig,han hade bestämt träff med prästen i kapellet på sös för att ta farväl av vår älskade son.

Lars fattade jag tycke för på en gång,han var lätt och ingen djuping som talade om att det var Guds vilja.

Vi fick gå in i ett litet rum med några fåtöljer,bord dunkel belysning och tända ljus.

Där inne låg min pojke och sov i sin sänghimmel,Det var tyst....

Jag viskade när jag gick in,som om jag inte ville väcka honom nu när han sov så sött.Lars frågade hur vi ville ha begravningen och vi bestämde där och då att vi ville ha Lars som präst,HAN var rätt man att visa vägen.

Mina skuldkänslor var att jag inte ville att dom på obduktion skulle tro att vi struntade i Theo där han nu blivit förflyttad till deras kylrum.

Men dom där var informerade om min hälsa och att jag inte skulle tänka så,dom hade full förståelse för att dom fick låna Theo ett tag till.

Vi tog kort och jag kysste min son som var kallare än sist men fortfarande lika vacker.Det var sista gången jag fick lukta,smeka känna och kyssa min son.

Sen åkte vi hem......................

DEL 3

Efter mycket om och men blev jag inskriven på gynavdelningen.

Ett stort rum med en extra säng som min mamma fick sova i.Under hela denna tid hade dom frågat mig om jag ville träffa min son,antingen skulle dom rulla ner mig till förlossningen där jag fick sitta i ett rum med tänt ljus och där fick jag stanna så länge jag ville.

Eller så skulle dom köra upp honom till mig i en säng med sänghimmel.

Varje gång jag blev tillfrågad så skenade pulsen jag fick stora blödningar och hjärtat rusade.Blev kopplad till ekg igen som jag även hade på intensiven.Under en natt där fick dom inte stop på mitt hjärta och mitt huvud höll på att explodera kändes det som.Mamma sov kvar en natt till med mig på gyn sen sa jag att hon kunde åka hem,då hade det redan bestämts att Agge skulle ta över.

Jag minns att när Agge kom så stannade hon till och jag såg tårar i hennes ögon.Hon berättade sen att hon fick en chock när hon såg mig,jag var blekare än lakanet jag låg på.

Gerry kom varje dag men han var ju tvungen att ta våra andra 5 barn.

Den enda jag träffat vid den här tidpunkten var Linnea,då låg jag på IVA.

Jag var så dålig och det ända jag kunde säga var att jag kommer snart hem,gumman och tänk inte på alla slangar och pipande apparater.Hon såg blyg ut*stackars barn*

Jag tror att det var den fjärde dagen som jag såg min Theo för andra gången.

Agge hade åkt hem och hon ville inte se honom även om han såg sovande ut,vilket jag accepterade.

Gerry kom och hälsade på med alla mina 5 barn.Dom stod i ett led och gick sakta,sakta fram till mig där jag låg i sängen och gav mig en snabb kram.Alexander först-Sebastian och när det var Liams tur så började jag gråta högt.Stackars barn,stackars barn!!!

Sköterskan satte sig vid min säng och frågade med mjuk röst om jag var redo att titta min bebis.

Jag var tudelad.Om jag träffade honom så var jag rädd över att jag inte skulle tillåta dom att ta honom ifrån mig,igen!! Sen så var jag rädd att han förändrats under dom här dagarna.

Hon försäkrade mig om att han såg exakt likadan ut fast lite kall.

Jag hade inte bestämt mig för om jag var redo just då,men efter kvart knackade det på min dörr.

och jag ser hur sänghimmelen uppenbarar sig.

Sambon var otroligt stark han visade hur ledsen han var men visade barnen deras lillebror.

Linnea hade sett honom dagen efter han föddes men för dom andra fyra var det första gången.

Alexander gick fram och tittade ner,satte sig sen på en stol och sa inget mer.

Sebastian sa att det där är ju inte våran lillebror.

-Varför säger du så? undrade jag som satt med hängande huvud och inte orkade titta ner i den lilla sängen.

-Han är ju kall!! som en docka.

Gerry smekte Theo över hela hans kropp,klappade hans huvud,böjde sig ner och kysste hans kind.Han frågade mig om jag inte skulle ta och titta på våran son,han är jätte fin!!

jag satt fortfarande och dinglade med benen och tog ett djupt andetag och vred sakta,sakta sängen mot mitt håll så jag kunde se honom.

Han VAR världens finaste,Linnea hade valt ut kläder som han skulle haft när vi lämnade BB en filt jag köpt till honom låg han nerbäddad i,en ljusblå Teddybjörn fanns med,likaså en bil.

Skillnaden nu mot då han var nyfödd var färgen i hans hud Han var fortfarande mjuk,jag tittade och kände på hans små händer som var täckta med blått bläck efter att dom tagit hand och fotavtryck och satt i ett kort med födelsevikt och längd.Ansiktet var lite mörkare som om han hade varit ute i kylan alltför länge*vilket han hade*

Han hade samma grop i hakan som sina syskon *efter pappa*

Min lilla näsa.Jag grät................

Linnea blev ledsen när jag blev ledsen,Sambon gav mig en kram och jag såg tårar.

Fick se att hans ena öra började få färg ???!!!!

Ringde på klockan,sköterskan kom på studs och jag sa att han börjar få färg,hans öron har fått färgen tillbaka.

-Vad har ni gjort!!!!

Hon förklarade lugnt att man får det efter en stund,det finns bara brosk i öronen så när han ligger i rumstemperatur så ser det ut som han får färgen tillbaka.

Det kanske är bäst att vi tar ner honom till kylrummet sa hon.

Det var den näst sista gången jag såg min son..................

FORTSÄTTNINGEN PÅ HÄNDELSEN-DEL 2

För att jag ska kunna minnas är jag tvungen att titta i mina journaler

Skriver därför av en del anteckningar direkt som det står i papprena.

2008-04-24 klockan 09:45

INSKRIVNING

STATUS:smärtpåverkad.Med u-ljud konstateras att det föreligger inga hjärtslag hos barnet.

Varit cirkulatoriskt instabil i ambulansen.

Riklig pågående blödning.Moder munnen öppen 4 cm.Fosterljud saknas.

09:50

Koagulationsprover+bastest tagna.

10:45

Kopplar s-dropp enligt ord. Dr Itzel.

Mia har oregelbundna sammandragningar.Handflate stor blödning med fostervatten på bindan.

12:15

Mia önskar EDA-ryggbedövning.Tar kontakt med narkosen

Vg se labbsvar!!!!!

sjunkande hb, trombocyter och starkt avvikande koagprover.Dr Berg och Dr. Hansen med i bedömning av handläggning.Efter disskussion med koagjour ordineras blod,trombocyter,plasma och cuyklocapron.

15:00

Mia tycker det trycker på men vill inte krysta,avvaktar

15:19

Kön: pojke framföds.I samband med att pojken framföds kommer blod+kogler vägd mängd 2365ml.

Dom satte sen fler påsar med blod och klockan 17:20 förlorade jag 400ml till

Vill poängtera att innan värkarna startade så sa min sambo med skör röst att han inte visste om han klarade av att vara med när Theo skulle födas,vet inte om han då trodde att det var Theos blod som rann ur mig och att han var skada på något vis.

Men han fanns vid min sida hela tiden.Och när han såg att Theo såg ut som sina syskon var han tvungen att lämna rummet.

Tidigare under dagen hade han tydligen gått ut för att ringa och berätta om det tragiska som hänt.Jag vet att han sa att min mamma skulle köra från Dalarna till sös men hon fick då uppfattningen att han då redan var född,då låg jag i värkarbete.

Jag minns att från det att jag kände krystvärkarna komma så vägrade jag låta min kropp följa vågen.Jag ville ha min son hos mig så länge jag kunde.Men sen slog det mig att om jag skyndar på det hela så kanske dom kan laga mitt barn *så dumt*

Allt var knäpp tyst när han föddes....knäpptyst.

Barnmorskorna talade med låga röster till varandra medans dom torkade av min pojke,lindade in honom i en handduk och la honom på mitt nakna bröst.

Han var så varm och go.Jag försökte räkna hans fingrar med mina händer,var alltför matt att orka lyfta på mitt huvud.

Jag lindade in hans fötter så dom inte skulle bli kalla.

Hans ena örsnibb hade vikt sig av fosterfettet,det torkade jag bort.

Pussade honom på hans varma fjuniga huvud.

Men hade ingen ork att gråta.

Min sambo grät,jag låg och tittade på dom nerdragna persiennerna och väntade på att få höra ett barnskrik.

Minns att jag funderade över hur jag skulle kunna berätta för mina barn att dom inte fick någon lillebror.

Tydligen pratade jag med Agge också vilket jag inte minns.Jag hade berättat hur söt och fin han var min pojke och att han var en kopia av sina äldre syskon.

Det kändes så naturligt att göra det då.

Plötsligt blev jag sämre och dom rullade iväg mig till intensiven,jag fattade aldrig det utan trodde att jag hamnade på en avdelning där det inte fanns nyförlösta mödrar.

19:10

Läkaranteckning:Har haft en ny stor blödning överförs till IVA med tanke på DIC.

Mias mor och make är informerad om patientens tillstånd och om att man i värsta fall måste operera bort livmodern då hon inte slutar blöda.

Maken säger att Mias liv är viktigast!!

.f.n. Blödning 3000ml.

Sent på kvällen kom min mamma,jag såg på henne att det var allvarligt men förstod inte att det var mig hon tänkte på.

Frågade om hon sett Theo,det hade hon,hon och Peter hade tagit en massa kort han låg kvar i förlossningsrummet.

Varför tog dom honom inte upp till mig undrade jag.

-Han klarade sig inte.

2008-04-25

09:53 Maken och dottern Linnea har varit och tittat på pojken med prästen Lars Kristiansen.Fotografen har varit där!

10:55Läkaranteckning: Ses på IVA Mia är flack i kontakten,hennes mor sitter med henne fortsatta provtagningar och ev. förflyttning till gynavdelninge-enkelrum för patientens bästa rekomenderas.Vilket beviljas av gynsidan...

Jag orkar inte skriva mer nu får fortsätta sen

Kram Mia

NU SKA JAG BERÄTTA HUR DET EGENTLIGEN GICK TILL.

Just nu sitter jag med ett glas vin brevid mig och 2 glas i mig.
jag har dragit ut på det hela men en del av mina läsare från Expressen har haft frågor över om hur Theo kunde dö om han var frisk!!!
DAGEN INNAN----------------------
Jag gick till mitt bokade möte på MVC och allt var okej!!
hjärtat slog min puls etc. var också bra,hon sa att HAN -vilket vi redan visste.
Låg väldigt långt ner.
-Jo,tack berätta något jag redan inte vet,svarade jag.Jag kan känna hans huvud när han rör sig.
Hon förstod mycket väl och sa att han är start klar! han kan komma när som...
På vägen tillbaka hem igen gick jag in och handla och fick ett ryck att handla blöjor.Blöjor för nyfödda-Nr.1.Vidare in på Apoteket och inhandlade babynappar och äckligt feta blöjor för här ska vi få barn.
När gubben ringde så berättade jag att allt var okej men att han låg väldigt långt ner och att han var startklar,så att säga.
Han blev irriterad över att jag ska trilskas med att åka buss och gå så fort jag ska någonstans,istället för att han kör mig.
Men jag ansåg att jag har faktiskt gått i genom och fött 5 barn tidigare.
Allt är bra!!!
Dgen efter på morgonen så ringde Agge mig och jag satt i soffan och pratade om besöket dagen innan och annat.
Då kände jag hur Theo började böka så jag fick avsluta samtalet med att han rör sig så mycket att jag har blivit så kissnödig,vi får höras sen.
Jag hade då Erica och Liam hemma,dom lekte i lekrummet om jag minns rätt.
Själv gick jag på toa,precis när jag var klar så kände jag hur det strömmade värme ur mig.Min första tanke var att nu är det dax!!!!
När jag tittade ner var det bara blod,blod ,blod och tjocka klumpar.
Chock!!
Jag försökte resa mig,torka mig och fundera ut vad fan jag skulle göra!!
Spolade två gånger men det fortsatte att forsa ur mig.
Blev snabbt matt och yr,la mig på badrummsgolvet halvvägs ut till hallen.
Försökte med lugn röst påkalla uppmärksamhet från Liam som är äldst,5 år då.
-Lilla gubben kan du ge mamma telefonen som ligger i bokhyllan,jag måste ringa.
-Mamma du blöder,varför då??
-Snälla skynda dig,just då var jag så svag att jag inte visste om jag skulle tuppa.
Jag ringde gubben-upptaget.Jag ringde hans syrra-hon hade ingen bil den dagen.
Jag ringde barnens farfar som åkte i samma bil som gubben-Ledigt.
Dom skulle hem omgående.Medans jag pratade med dom så hade jag alarm på mobilen,eller om det var tvärtom.
Den manliga rösten hade trepart med en barnmorska från sös.
Vid den här punkten var jag så matt att jag inte orkade svara normalt på frågorna jag fick från dom båda.
Den manliga ville veta adressen samtidigt som barnmorskan frågade hur jag mådde,om jag hade ont.
Dom pratade bara i mun på varandra,själv undrade jag bara om jag skulle låta det flöda eller om jag skulle knipa.
Fick inget svar på den frågan.
När gubben kom hem var jag tydligen helt frånvarande,max 10 minuter senare.
Han hade frågat om jag hade ont om jag kände bebisen.
Vafan ambulansen tog sådan tid för...
Han hade sprungit ut på gatan för att hejda den om den skulle åka fel
När dom kom så var jag helt borta....
Har i efterhand fått reda på att dom höll på att förlora mitt liv i ambulansen på väg in som endast tog 11 min.
Under hela den tiden var min mage som en enda sammandragning,inget uppehåll alls.
Jag blev även varnad att det skulle vara en stor massa med personal som skulle ta emot oss,gubben åkte efter i våran bil.
Jag kunde inte bry mig mindre,då....
Dom sprang upp med båren till ett rum där jag blev undersökt med ultraljud.
Skärmen hade dom vridit så att jag inte kunde se den.
Dom körde in nål efter nål i både händer,armveck etc.
Vi någon tidpunkt här så hade min sambo kommit,han har återberättat att jag ,i mitt svaga tilstånd frågat doktorn om min son levde,när han inte gav mig något svar så hade jag i ett tafatt försök greppa tag i doktorns arm men med stark röst sagt
-Lever min son jag har rätt att veta.
Då hade han vridit skärmen och förklarat att hans hjärta slutat slå.
Samtidigt hade sambon blivit tårögd,tittat sig omkring och såg att erfarna barnmorskor blivit tagna,den kvinnliga ambulans vårdaren som tog han om mig började gråta.Alla var ledsna....utom jag.
Jag väntade mig kanske ett mirakel,vad fan vet jag,jag minns inte.
Nu orkar jag inte skriva mer utan får fortsätta nästa gång.....
Med eller utan alkohol i kroppen.
Agge har fortfarande inte fått något barn. BF 11/9
Jag återkommer.
förresten så har jag fått 2 av 5 tjocka kuvert från stenhuggerier
men jag fixade inte att öppna dom det fick sambon göra.
NI FÅR HA EN FORTSATT TREVLIG KVÄLL
Mi-Filur-Cute.

NU SJÖNK JAG NER I DJUPET IGEN

Nyligen tog jag ett stort beslut,jag ringde upp alla stenhuggerier jag hittat
på nätet,jag skrev ner ca.5 nummer och ringde dom alla.
Så nu ska jag få hem broschyrer om stenar,text etc.
När jag la på satt jag bara och skakade.FY FAN det var jobbigare än jag trott.
När jag lugnat ner mig så tog jag tag med nästa samtal som hängt som ett ok över mina axlar. SKATTEMYNDIGHETEN.
Eftersom han dog under förlossningen och aldrig hann ta ett andetag så fick han inga fyra sista siffror,därmed blev vi ej heller kallade till dom för att skriva på faderskaps papprena.FADER OKÄND!! står det i dom få papprena det finns om min son.Det ville jag ändra på.
Gerry är lika mycket pappa till Theo som han är till mina andra 5 barn.
Fick tala med en sympatisk kvinna som skulle kolla upp hur man ska gå tillväga med detta,hon förstod mig.
Han somnade in 24 april men dom hade fått in papper om honom så sent som i mitten på juni!! Hoppas det löser sig-nu ringer det ,kan vara dom!!!
Tillbaka igen-det var dom,jag fick som besked att jag är tvungen att skriva ett personligt brev som dom i sin tur lägger till som dagboksanteckningar i mitt personnummer.Sambon behöver inte skriva faderskaps papper eller någonting.Utan det blir bara en liten notis i hörnet om mitt önskemål......
Det känns inte alls bra,för oss har han ju funnits men inte för dom *ledsen*
Hon förklarade att det finns intyg om att Theo är mitt barn och att jag fött honom men någon pappa har han inte.
Undrar hur Gerry reagerar över detta när jag berättar att han inte har någon Theo i sitt personnummer.
Hur fan tänkte dom där då.Blev det någon jävla jungfrufödsel.
Dom är helt kokta i huvudet.
Jag blir bara mer och mer förbannad ju mer jag tänker på det.
Vi har väl haft nog med lidande nu blev det bara mer att grunna över.
DJÄVLA AP AS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

GRATTIS DHANI

Idag fyller min gudson 4 år .GRATTIS!!! Idag är det planerat han ska bli storebror också.Vi får se hur det blir med det.

Agge tror att hon går över tiden.Men tänk vilken maffig present.

Jag fick tillåtelse att scanna in bilder på henne så ni får se hur hon ser ut.

Jag scanna,så långt allt väl.Men blogger ville inte överföra bilden till min sida.

*mysko*

Hon ser ruggigt bra ut på kortet så det kan ju inte klassas som vulgärt innehåll.

Men jag är i ju för sig inget vidare bra på datorer.

För ett tag sedan hade jag virus i datan,det kom spaltmeter med olika hästar,larver och annat joks,självklart ville jag försöka själv att reparera.

Då dök det upp en knapp där det stod -HEAL ME- Den klickade jag på och trodde jag hade läget under kontroll.*dumhuvet*

Så fel jag hade.Agge tyckte jag var helt kokt i huvudet som trodde att det hjälpte med ett knapptryck.

När jag sen berättade om att jag försökte lägga in annonser på sidan och att jag inte får klicka på dom själv eller lägga in någon robot av något slag som klicka automatiskt,då började hon att skratta.

Hon vet lika väl som jag att jag inte vet hur man installerar en robot.*asg*

Nu sitter jag i ett annat dilemma,Marita som var här i helgen vill läsa min blogg men hon kommer inte in på min sida fast jag gett henne adressen.

Så jag är totalt pantad i kolan,på riktigt.

Men men det finns viktigare saker att klura ut här i livet.

Förresten,viruset är borta,vi fick lämna in hela burken till en gammal jobbarkompis till gubben som sopade den ren.

Jag besparade honom mina tafatta försök att Hela min dator.

Jag kanske skriver lite senare igen

Mia-Cute.

KOM HÅLL MITT HJÄRTA

Idag blir det inget långt inlägg.
Har mått dåligt hela dagen.
Yrsel,iskalla händer och fötter.

Nu är det kväll och som jag alltid gör då är att tända Theos ljus.
Jag saknar dig mitt lilla knyte!! *ledsen*
Tänk om jag hade makten att kunna vrida tillbaka tiden,då hade du funnits i min famn nu.
På TVn nyss hade dom ett frågesportsprogram och då spelade dom upp Björn Skifs låt
Håll mitt hjärta,den hade jag tänkt att välja till din begravning men det fick bli Sparvöga och you are allways on my mind-instrumental. Kyrkan ligger inte långt från vårat hus ändå har jag inte varit hos dig.Björn Skifs bor närmre,han ser kyrkan från sin tomt.
Dom spelade även upp gläns över sjö och strand på TVn.

Då reste jag mig upp och satte mig vid datan för att skriva.
Vi som hade pratat om vilken jul vi ska fira med en liten Theo som skulle riva ner kulorna från granen och som skulle uppskatta presentpappret mer än innehållet.
Hur du nog skulle ha lärt dig att krypa runt jul...
Men allt detta får jag uppleva i mina drömmar.
Jag kommer aldrig,aldrig att kunna förstå varför du togs ifrån mig.
Du var ju frisk!!!!
Mamma älskar dig
Godnatt mitt lilla sparvöga-you are allways on my mind.

RUGGIG DAG IDAG

Vilken usel dag.Var tog min sol vägen??

Erkänn att bilden stämmer väl överens med verkligheten *skratt*

Precis så gör jag med gubben när han inte lyssnar. *i wish*

Han är alldeles för tung att dra i juvren.

Skulle man göra det så skulle den gå av som en taskig gummisnodd. *asg*

Inatt drömde jag att jag var med barn.

Jag blev glad som f*n.

När jag vaknade så kände jag fortfarande glädjen sprudla.

Jag kände mig tom. lite svullen över magen och hur det fladdrade till långt ner i magen,som det kan göra i början.

Hade även ont i äggstockarna,men det visade sig vara en så simpel sak som att jag behövde tömma tarmen.Så fin var den graviditeten.Kort och konsist.

Nu har jag tack vare hjälp fått in bild reklam.TACK!!!

Mia-Cute

SLÄNGDE MINA LURVIGA

Ilördags hade vi besök och framåt kvällen var Mia

en aning glad i hatten!!!

Jag och Marita svängde loss,med viss tvekan från hennes sida.

Tom. Gubben reste sig och tog några steg,vilket kan anses

unikt då han aldrig dansar.

Ungarna hade somnat,alla utom Nea så hon fick bevittna det hela.

Jag försökte få upp henne med men det var pinsamt ansåg hon så hon låg mest i soffan och skämdes tror jag över sin piniga morsa.

Det var länge sen jag hade så kul som vi faktiskt hade,jag fick några svackor under kvällens lopp då tårarna flödade fritt.

Som om jag fick dåligt samvete för att jag hade roligt.

Vi kom inte i säng förräns vid 2-3 tror jag.

Konstigt nog så mådde jag inte dåligt dagen efter,

ingen hangover what so ever.

Idag är det måndag morgon och alla barn har åkt till skolan.

Liam och Erica följde med Gerry och farfar en sväng.så nu är man solokvist.

Nu är det bara 3 dagar kvar till Agges beräknade förlossningsdag.

Hon längtar,hon är trött på att vara på tjocken nu.

Jag ser också fram emot bebisen eftersom vi ska dela *ler*

Men jag är fortfarande avundsjuk.

Jag ska höra med henne om jag får lägga in en bild på henne så ni vet hur hon ser ut.

Eftersom jag ofta återkommer till henne.

Jag har försökt mig på konststycket att få in reklam på min blogg,utan vidare resultat.

Vad jag förstår så ska jag ha reklambilder som rullar men nu har jag enbart text,så jag antar att jag gjort något fel.

Det blir inga pengar tjänade på mitt konto *snopet*

Så vad gör jag?????

Nu ska jag dammsuga så vi höres.

Mia-cute.

SLADDERMUSEN

Iförra inlägget står det att det är barnens taxvalp.Så är inte fallet,det är barnens farfars!!!!

Igår hittade jag Erica liggandes i soffan med benen upp mot ryggstödet och huvudet ner mot golvet,tyst som en mus.

Efter tio minuter när jag gick in i stora rummet igen så låg hon kvar i samma ställning,fast denna gång låg Liam likadant.

Jag frågade vad dom pysslade med och fick till svar av Erica att dom leker sladdermus.

En ny påhittad lek som jag tycker dom kan fortsätta med.Lugn och fin.

Nu hoppas jag bara att dom fortsätter med den leken och att dom kan få med sig resten av barnaskaran,tänk vilket fridfullt hem jag skulle få då!!

Imorse när jag vaknade så kände jag på en gång att det var en ledsendag.

Jag vet att jag drömde att jag fick en valp som jag blev fäst vid så fort jag fick syn på den,men av någon anledning så dog den och sorgen jag kände i drömmen var densamma som jag känner inför Theo.

Allt jag rör vid försvinner ifrån mig.

En annan sak som plågat mitt samvete denna vecka är min vän Agge som ska ha barn om 7 dagar.

Hon ringer varje dag,vilket hon alltid gjort men nu har jag kommit på en massa konstiga undanflykter för att inte kunna prata i telefon.

Jag känner på mig att hon anar vad det är,hon är ingen dumskalle.

Varje gång det ploppar upp att hon snart ska föda så krampar det till i magen på mig.Varför fick inte jag min son med mig hem,VARFÖR???

Hon har sedan allt hände med Theo varit orolig över sin egen graviditet och jag förstår henne.

Men jag har lugnat och försökt att tänka positivt åt henne.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra och att hon får komma hem snabbt efter förlossningen som hon själv vill.

Hon har även erbjudit sig halva bebisen till mig *ler*

Hoppas jag får överdelen då för underredet får hon ta hand om själv.

Men visst,det gör väldigt ont i mig att det inte var jag.....

Hon ställer alltid upp för mig,hon bodde t.o.m på sjukhuset med mig när jag låg döende,efter att mamma åkte hem till Dalarna igen.

Så jag har en fruktansvärd ångest över mitt beteende.

Men det känns bättre att stoppa huvudet i sanden istället för att ta tjuren i hornen.

Fegt va??? Kalla mig ynkrygg kalla mig vad ni vill men jag känner mig inte riktigt stadig för att kunna glädjas åt andras lycka.Inte nu,inte idag.

Var förresten hos doktorn där psykologen håller till igår och han ville att Gerry skulle vara hemma från jobbet september ut för att hjälpa mig med barnen.

Inte ens det klarar jag.

Så han skrev intyg som ska till försäkringskassan.

Men,men allt tar sin tid.

Just nu är han och våra två minsta och handlar så jag tänkte ta och vila en stund,

kanske man ska prova på sladdermus leken.

Kramar från Mia-Cute

HASSE DEN ANDRE

Här är bilden på barnens taxvalp.

Ursöt är han.

Han hoppar och nafsar och försöker dra iväg

skor som är större än vad han själv är.

Och han lyckas!!! Otroligt.

Idag ska jag till doktorn där jag har min psykolog.

Han ska förlänga sjukintyget i en månad,alltså

september ut.

Så Gerry har nu varit hemma sen slutet av April.

Jag tror att jag håller på att få eller har

lunginflammation. DE JAVU

Jag gick med det i nästan en månad när jag väntade

Theo.Och det var faktiskt en av dom första frågorna

Gerry ställde till doktorerna när Theo dog,om det kunde ha med att göra att jag fick lungpaj under graviditeten.Men det sa dom nej till.

Nu har jag precis letat på nätet efter stenhuggerier,vi måste välja sten till våran son.Jag har skrivit ner en del nummer så jag måste bara ta mig för att ringa och be om prislistor och broschyrer. *usch*

Gerry tycker att vi kanske ska ta ett huggeri i Dalarna dom brukar vara billigare där.

Och mamma som bor där har rätt bra koll på var dom hör hemma.

Vi får se hur det blir.

Nu måste jag gå och sätta på mig mitt ansikte för jag ska snart vara hos doktorn.

Tack och hej.

Mia-Cute.

DYNGFÖRKYLD

Tänk att jag fortfarande är dålig.Trodde i min enfald att jag skulle kvickna till snabbt.Men icke!!!

Jag känner mig smått förbannad på att våran gemensamma blogg har stängts av.Av en och annan anledning så har det tydligen varit vuxen mobbning mot en deltagare.FY FAAN!! säger jag.

Jag brukar tala om vikten av mobbing,hur allvarligt jag ser på det för mina barn.Och sen beter sig vuxna människor sig som grisar.

Allt jag kan säga att det är tur att jag inte var den utsatta.

För jag hade gjort det till min livsuppgift att stoppa människan.

Och dom som känner mig vet att jag inte hade gett mig förräns den/dom stått på knäna och bett om ursäkt.

Retar man sig på något så ge FAN i att gå in och läs den bloggen då.

Jävla arslen!!!

Ilördags var hela familjen bjudna hem till ett par av våra vänner.

Väldigt gott-Joguslavisk mat .

Hon är duktig att laga mat Marina.

Helgen innan så var jag på depphumör,grina och hade mig.

Gerry tyckte synd om mig så han frågade om vi skulle fixa spontan barnvakt

och dra till stan.

Jag blev mycket piggare på en gång och kände ångesten släppa.

Vi hamnade på Gondolen.Det var också gott!!

Maten blir godare när man själv slipper stå vid spisen och ta hand om

efterarbetet,eller hur.

Nu på lördag så kommer en gammal polare till Gerry hit och då bjöd jag över en gammal vän till mig som jag inte haft kontakt med på flera år av olika anledningar.Vi blev aldrig ovänner eller så utan min son Liam som gick på samma dagis som hon arbetade på var spritt språngande livrädd för henne.

Sedan dess har han varit hemma och har alltså ingen dagisplats.

Men nu är han äldre och jag ringde till henne nu i lördags och hon blev väldigt glad och tackade ja på en gång.

Hade det varit tvärtom så hade jag bett henne fara åt helvete.Men det är jag i ett nötskal.

Så vi tänkte väl grilla.

Vi har en stor murad grill på tomten med tak så vi kan grilla året runt om vi vill.

Så vädret har inte så stor betydelse.Det hänger väl mer på om Gerry har lust att huttra eller inte.

Jag gillar att det finns saker inplanerade på helgerna för då har jag annat att tänka på istället för allt det jobbiga.

Jag måste förresten överföra bilderna som jag tog hos morsan men allt har sin tid.

Sen måste jag visa upp barnens farfars tax valp-Hasse den andre,som den heter.

Själv skulle jag vilja ha en yorkshereterrier-tik eller en långhårig chihuahua tik.

Om någon vet var man kan finna dom så ge mig gärna info.

Dom behöver inte vara renrasiga och inte allför dyra.

Vi hade en worsteh tik-Nelli som vi tog bort i november förra året.

Och då kände jag mig mätt på hundar,dessutom så skulle vi ju få bebis så vi sa till barnen att när bebisen blir lite större så kanske vi kan köpa en ny hund.

Eftersom jag är hemma så blir det jag som får ta huvudansvaret för doggen.

Och jag ville inte gå ut mitt i natten för att rasta valpen samtidigt som man ska amma dygnet runt.

Men nu dog Theo och jag saknar allt som var planerat så en valp kanske kan få mig på humör .Jag vill gärna tro det.

Vi hörs Mia-Cute