Som sig bör i mitt liv just nu så
är det som vanligt-upp och ner!!!
Ljusen på bilden är tagen på
sjukhuskapellet.
Theos ljus är den som står till höger
om det tjocka.
Jag har fortfarande inte tagit mig till din viloplats *förlåt*
Det känns tungt,sorgligt och jobbigt i mitt
bröst.

Jag känner ett starkt sug i kroppen som
inte kan stillas.
Jag tittar ofta ner i din vagga som jag
inte förmått mig att ta bort.
Och jag kan för mitt inre se dig!!!!
Jag känner din lukt,jag hör hur du andas,hur du gnyr i sömnen.
Men när jag böjer mig ner för att smeka din mjuka hud och lyfta upp dig....
Så finns du inte där!!
Jag vill att du kommer hem nu! Du har varit ifrån mig alltför länge.
Hur länge ska jag ha så ont??
När ska allt övergå till en sansad saknad????

Jag har fortfarande inte berättat vad som hände under begravningen
Meningen var att jag,om jag orkade skulle läsa upp en text som jag skrivit.
Men i det skicket jag var i när jag såg kistan så funkade det inte.
Pastorn högläste då den istället.
------------------------------------------------------------------
VAR INTE ARG LILLA MAMMA
JAG VAR TVUNGEN ATT GÅ.
NÄR DET NÄSTAN VAR DAX
SLUTADE MITT HJÄRTA ATT SLÅ.

ÄLSKADE PAPPA
MITT LIV BLEV SÅ KORT.
TA HAND OM VARANDRA
NÄR JAG FLYGER BORT.

JAG VET ATT NI GRÅTER
OCH DET FINNS INGEN TRÖST,
MEN LYSSNA TILL ERA HJÄRTAN
OCH NI KOMMER ATT HÖRA MIN RÖST.

JAG FINNS INTE BLAND ER
MEN JAG FINNS ÄNDÅ
JAG HÖR ERA BÖNER OCH ÄLSKAR ER SÅ!
-------------------------------------------------------
Herregud vad jag saknar mitt barn.
Jag önskar ingen den smärta som infinner sig efter ett förlorat barn.

Mia-cute

ÄNNU EN DAG....

Och jag känner mig tom....

Igår tog jag och gubben en tripp till

skansen med våra två minsta.

Dom andra tre har varit hos sin farmor

i Norrköping och kommer hem idag.

Det var första turen jag gjort sen i April.

Hälsan har inte tillåtit det.

Och jag kan villigt erkänna att det inte

var så lätt.

Liam och Erica hade kul medans jag

bara blev yr och flåsig,inget roligt alls.

Skulle lugnt ha kunnat sitta på en bänk

under dom timmarna jag var där.

Jag har sån otrolig fet ångest över att

jag ännu varit förbi Theo....

Vi åkte dit samma dag jag blev inlagd

sista gången.

Efter det så har jag suttit hemma hela tiden.

Helst vill jag vara ifred,ensam.Men i nästa sekund får jag myror i arslet

och vill att det ska hända något innan jag blir tokig.

Jag skulle behöva lugnande medicin mellan varven,men har ingen.

Som nu!! jag skulle behöva lugn i kroppen.

Det händer så mycket runt omkring mig hela tiden att jag inte vet vad

jag ska göra,ta vägen.

Sen ångrar jag mig så att jag inte hade kopierat min blogg på Expressen

innan den blev nedlagd.

Så mycket tid och tankar och bilder som gått förlorade.FAAANNN.

Förvisso så har jag det mesta i huvudet och nedskrivet på papper

men ändå.

Jag får återkomma snart.

Mia

LEDSEN OCH FÖRBANNAD

DET HAR HÄNT SÅ SATANS MYCKET
Att jag blir tokig-på riktigt.
Det finns en gräns för hur mycket en människa tål.
Och just i denna stund känns det som den är nådd!!!
Å * andra sidan vet jag med mig själv att jag är stark.
Men min hälsa gör mig så vek,så vek!!
Hade jag varit densamma som jag var innan jag
förlorade mitt fullgågna barn så hade jag sett
saken med ett annat perspektiv.
Livet är ingen rättighet
Livet är en gåva!!!

Min mamma är väldigt orolig för mig på många
sätt och vis,och då flög jag ändå ur boet vid 17.
Men vi har varit drabbade av så mycket sjukdomar och
elände att hon tror att botten är nådd
för min del!!!
Vissa stunder ......
som just nu är jag vek!!
Jag är inte rädd för döden-inte om jag själv får
bestämma hur det ska gå till väga.
Vem vill lida!!!!????
Jag behöver stöd!!
Förtroende-
Och förståelse.
Jag vill inte må så här längre!!
Jag finner ingen mening med att lida
som jag har gjort.
Jag orkar inte skriva mer nu
så vi får höras.
Mia-cute.

DÅ VAR DET DAGS IGEN DÅ

Fast den här gången får man väl vara mer försiktig
så man inte får konstiga samtal.
Eftersom jag just skapat bloggen så får det här inlägget räcka,så
jag får se om jag gör rätt.
Mia