Det var detta *ynkliga* jag hade till min son när jag äntligen gick dit.....
I kransen ligger det en trä skallra i glada färger som lilla Theo skulle ha,men nu blev den inte till användning ....
Krukan fick jag av mina goda grannar Björn och Birgitta som säljer blommor här där vi bor,från vår till augusti.
Samma morgon som min son skulle begravas såg jag henne ställa krukan med en blomma framför våran murade grill,vid ett avkapat ekträd som vi lagt en stenskiva på.
På samma skiva står en blå-ÄLSKAR BLÅTT-
hustomte,eller dvärg kan man säga från snövit.
Den fick jag också av dom när jag väntade Erica.Den gången hade jag en infektion som kunde skada henne.Helt sjukt att jag-eller mina barn ska drabbas av konstigt saker.
Annars är jag ju frisk,jag bär inga konstiga virus eller dödliga sjukdomar.Men jag antar att jag straffas för människan jag är,vad vet jag.
Mycket dumt har jag gkort i mitt liv men jag har aldrig skadat någon,förutom verbalt.
Jag har nog svar på tal! och förvisso hade jag en period i mina unga dagar då jag slog en och annan på käften.På riktigt!!
Men jag fick en smäll tillbaka,så det slutade med????0-0???
Men ändå så straffas jag för...vaddå? ett liv,mitt barns liv???
Jag drog en vinst lott redan när jag väntade Erica,hur faan kunde det gå så knas nu???
Är det för att man spelade Allan Ballan när man skulle skydda tjejkompisar när dom råkade ut för knäppgökar?? eller är det så att jag ska prövas-hela livet.
Min son är inte den första som jag förlorat.
Min biologiska far-Robert dog i sömnen av samma knas jag har med hjärtat.Vid 38 års ålder.
Pappan jag växte upp med-Christer-Han föddes blödarsjuk.
Bägge båda dog 1989 vid 38 år s ålder.Min "plast" pappa dog dagen innan eller om det var samma morgon som min skolavslutning i 9 var..
Hur rolig blev den.?????
Och roligare *fnys* blev det när man fick frågor om HIV-AIDS,det ryktades om att han var bög etc.
NEJ -NEJ-NEJ-min pappa-plast- var inte bög utan han fick blod för att överleva,precis som jag fick för några månader sedan.Men hans blod var smittat,vilket ingen visste då på 80-talet.
Man får höra att tiden läker alla sår-men det stämmer inte!! Ju mer saker som händer i mitt liv desto mer längtar jag efter honom,jag vill visa upp mina barn
för sin morfar.Det finns så myckt jag skulle vilja säga rill honom öga mot öga,inte endast i tanken.
Någon som har förlorat någon som har stått en riktigt,riktigt nära förstår Precis vad jag menar.
Nu orkar jag inte skriva mer vi hörs!!!!
Mia-Cute-Filur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar