Artikeln handlar om mig

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10157898366904132&id=585404131

Vill de ha död på mig!?

Ska nu berätta något som är allt annat än roligt. Det är genant, äckligt och jävligt förnedrande. Anledningen till att jag bor där jag bor är för att jag i 7 års tid har flyttat runt i andrahandsboende i väntan på ett förstahandskontrakt. Kommunen satte mig på ett ställe med ensamkommande med min dotter på 5 år för att bara mellanlanda tills det var dags att flytta in i en riktig bostad som vi kan kalla "Hem" Detta var den 28 december 2019. Min födelsedag ironiskt nog. Vi bor i barrackliknande längor som påminner om en B-kopia av radhus. Alla har en egen ytterdörr på bottenplan med en brevlåda utanför på räcket. Hall, sovrum med tilltäppt golvbrunn och ett stort allrum med öppet kök och badrum med tvättmaskin och tumlare för 10625 kr/mån. Det var förvånansvärt rent och jävligt fräscht när jag tog hela mitt bohag som fyller en normalstor 3:a. Då jag bara skulle bo här i ett par veckor så packade jag inte upp något utan lade ner mina och dotterns kläder vi använde just då som var anpassat för vintertid i en stor träningstrunk. Tog ett fåtal glas och tallrikar som jag räknade ut att vi skulle klara oss på under den korta tiden. Vi går nu in i augusti och är fortfarande kvar. Kvinnan som lade ner tid på mitt ärende hos kommunen är långtidssjukskriven och ingen annan kan eller vill ta över uppdraget hon påbörjade. Hon pratade med en chef på #VictoriaPark som lovade att jag skulle få ett kontrakt men inte på en gång. Hela vintern har min ena granne betett sig märkligt. Dom har burit ut madrasser med svartmögel och slängt på marken, skrapat ihop den snö som funnits och öst över och stått och trampat med skorna. Låtit de ligga ute ett par timmar för att sen bära in det igen. De har stått och sopat väggarna uppe vid taklisterna med en toaborste och en massa annat. För dryga 2 veckor sedan så tog dom sitt pick och pack och flyttade in i längan mitt i mot kvinnan och hennes 4 barn. Den dagen hade hon bärhjälp. De ställde ut allting utanför dörren som är belägen precis bredvid min. Det var en varm och skön dag så jag satt på min trappa och kollade min dotter när hon lekte. Min egen ytterdörr stod öppen som den alltid gör när vädret tillåter. Ur grannens saker och möbler ser jag nu hur det kryllar av kackerlackor. Vi snackar tusentals! Många var döda och ramlade ur soffan i stora sjok medans de andra sprang omkring som besatta här utanför. Jag slet in mitt barn och drog igen dörren. Började leta spår i mitt hem och visst fan hade jag också. Mindes att jag vaknade en natt att någon sprang över mitt ansikte när jag låg och sov men kopplade inte då. Jag och dottern sover i samma säng då hennes inte fick plats här och båda två har haft långvarig klåda och jag är den mest drabbade som tur är.. Ska träffa läkare pga av detta nu i veckan. Jag har skrikit i panik och slagits för att döda och gjort allt för att få de att inte stanna. Kommunen är kontaktad gånger 100 Saneringsfirman var hos grannen igår. Jag stod utanför för att invänta rätt tillfälle att haffa dom. De kunde inte ens gå in i hennes bostad då golven väggar, tak är övertäckta med miljoner kackerlackor. De var helt handfallna. Killen sa att han hade i sin journal fått en förmiddag skriven på den adressen men det fanns inget han kunde göra. Jag bad honom med tårfyllda ögon att hjälpa mig, ge mig fällor vad fan som helst så jag kan få lite underlättning tills de ska komma till mig men det kunde han inte. Fanns inget att göra, det har gått för långt hos grannen och att ett storföretag måste ta över. Det här var det värsta han sett. Hon som bodde där borde ha gjort något för flera månader sedan. Sen åkte han. Kvar stod jag och greppade efter räcket, kände hur det svartnade för ögonen och var tvungen att sätta mig. Kommunen kommer inte kunna lösa boende för 20 familjer för att alla måste evakueras. Jag är den enda som kan flytande svenska och kan göra mig förstådd men inte med grannarna. Alla har öppna fönster och dörrar utan att veta vad som hänt alla utom jag och grannkärringen som åstadkommit detta. Ringde kommunen och soc jouren igen i upplösningstillstånd och krävde att få något akutboende åt mig och mitt barn. Nä, det går inte vi kan inte bara bevilja sådär. Min unge har inte fått sovit hemma på 2 nätter. Första gången hon sover borta f.ö. Det enda hon har på kroppen är en trosa och en klänning. Har hämtat henne på morgonen för att sedan gå och sitta på en bänk för hemma går det inte att vara. Senare på kvällen har jag gått tillbaka med henne för övernattning. Själv har jag gått "hem" och börjat en frenetisk jakt på kackerlackor som är nattdjur. Har tejpat igen grannens dörr från utsidan då de väller ut mellan gummilisterna när det börjat mörkna. Har gått i samma t-shirt i flera dagar. Har slängt all mat och kan inte laga mat hemma. Sover inget och har alla lampor tända så jag kan ta de jag hinner ta. De kan springa 1 meter i sekunden. Så snabb är inte jag då jag lider av epilepsi och en obotlig hjärtsjukdom. Har prylar inopererad i kroppen för hjärtat. Har en hjärtmaskin hemma och går jämt med en rem runt halsen där en startare hänger som snabbt skickar information till sjukhuset ifall det börjar slå fel. Ingen av de jag talat med inte ens på kommunen förstår ens varför jag bor på ett ställe för ensamkommande. -Det är helt fel plats för dig Mia, vaad gör du där? Jamen hjälp mig då för fan!! Jag vill ha hem mitt barn, jag vill äta mig mätt, ha rena kläder, kunna sova i min egen säng. Mysa i soffan med dottern. Vill ha tillbaka mitt fucking Svenssonliv. Snälla någon kan jag inte bara få lite hjälp innan min hälsa avslutar allt åt er.. Jag vill bo som alla andra i ett vanligt hem där jag kan få lugn och ro. Fuck #Haningekommun

Såå trött

Är så jävla trött just nu.. I kroppen,huvudet,själsligt. Allt jag tar mig för stretar emot. Ska försöka skriva lite längre senare men just nu ville jag bara göra något kortfattat så ni vet att jag fortfarande är här.. Ha det så länge 👌

Har iaf ingen snigel på ögat

NYTT KAPITEL

Som tidigare sagt, jag ska försöka komma igång med skrivandet igen. Känns det rätt så stannar jag här annars taggar jag vidare. Alla mina läsare har följt mig från när jag bloggade på Expressen mm, ja ända tillbaka till My Space tiden. Jag lever i en annan tid, under andra förhållanden och en utökad familj. Har förvisso fler sjukdomar och massor i bagaget men jag är tillfreds med min vardag trots allt. Mycket hade kunnat skötts och åtgärdats på bättre sätt men det är svårt när hälsan sätter krokben och man spottar i motvind. Kommer förklara mer ingående allt eftersom. Kommer bli både glädjefyllda berättelser men också väldigt tunga och sorgliga händelser som ska återupplevas i både tanke och skrift. Men det är väl så livet är antar jag. Det ska kännas att man lever.

Long time no see

Hejsan hoppsan 🤭 Jag är tillbaka igen.. Ska försöka mig på att komma igång med skrivandet igen. Hoppas ni hänger med.

BER OM ÖVERSEENDE ÖVER MIN LATHET

HANNAH PÅ UPPTÄCKTSFÄRD

Nu gäller det verkligen att ha ögonen i nacken för "muran" har blivit grymt snabb,och fort lärde hon sig också.

NÄR ERICA VAR LITEN

MINA VACKRA TJEJER

NINTENDO TAJM

STORA DAMEN

Hej hopp vad tiden går,Hannsan kan krypa!!
Visst är hon söt!!

HUR KAN DET KOMMA SIG

Att det ALLTID finns bilder på en beagle som gör korkade saker när dom visar hundar??
Är det månne för att påminna MOI om hur mitt liv kommer att se ut dom närmsta 13 år
som kommer med en Mr.Beagle i huset?? VA VA VA??
Men bilderna ljuger inte iaf. Allt stämmer så bra in,korkade jyckar.

EN NYFÖDD ERICA

Satt och kollade in gamla bilder och hittade denna på Erica!
Vilken rund och go bebis hon var om man jämför med Hannah som var liten
och tunn som en "mura"
Tojtoj..

FÖR ETT ÅR SEN

Såg min kropp ut så här!
Tiden går galet fort!

NICKENYVAKEN

SWEDENBABES

TOFSMES

Har man så mycket hår på huvudet som Hanni har så Måste man ha tofs så inte luggen faller ner i ögonen = )

NU ÄR JAG TILLBAKA

Det är nästan en månad sen sist,men jag tappade skrivarlustan.

Under tiden har Hannah fått två små tänder,sylvassa saker.
Sen har hon börjat förflytta sig för egen maskin,nu snackar vi inte vanlig krypteknik utan hon har sin egen grej.
Platt på mage sen draaar man sig framåt med händerna *ler*
låter omständligt men det funkar det med för hon kommer fram,snabbt.
Alexander är så förundrad över att hon är så söt och smart,han tycker att hon kan ALLT,spelar ingen roll om jag säger att det är en naturlig utveckling.
Han hävdar motsatsen.
Men visst tycker jag också att hon är klok,jag menar,man ser ju hur "kär" hon är i sin mamma.
Mamma e det bästa som finns i hennes lilla värld *ler igen.Stort* Kan skriva i det oändliga om hur fantastisk hon och mina andra barn är men jag måste få komma in på katastrofen i Haiti.


Fy vilket öde! va!? Jag kan verkligen känna i min kropp den vanmakt och skräck alla dessa föräldrar får genomlida just nu,och som vanligt så grubblar jag mycket om hur jag själv skulle må och resonera i detta läget.

Det har nu gått lite över en vecka sen jordbävningen och fortfarande hittas överlevande men om jag fanns på plats och var en av dom mödrarna som letar febrilt efter mina barn hur skulle jag resonera då?
1.
Att jag hoppas av hela mitt hjärta att dom överlevde trots svåra skador,otrolig smärta,skräck,törst och hunger i ett land där sjukvården är usel.Oavsett utgång så SKA jag ha barnen tillbaka...

2.
Att nu när det gått så många dagar utan just mat,vatten en förälders kärlek och ömmande ord så hoppas jag att dom inte plågas mer,att det gick fort.

Jag kommer inte fram till ett svar,jag gör inte det.
Och även om jag vet hur det är att genomleva en förlust av mitt eget barn så kan jag inte komma fram till hur jag skulle tänka.
Det sista som lämnar människan är ju hoppet men den spelar ju ingen roll om jag inte kan hitta barnen eller ännu värre! veta var dom fanns men inte kunna få fram dom.

Tänk att höra sitt barn gny långt under massorna utan att man kan göra ett skit! Bara invänta att dom somnar in utan alltför stor rädsla och värk.
Då väljer jag Nr.2 Men av egoistiska själ Nr.1
Nä jag får sluta grubbla för det hjälper ju inte dom på Haiti men det är svårt att inte göra det....