Tydligen hade jag inte det...Theo är på väg bort..ifrån mig...igen.Jag saknar honom mer än någonsin.Det jobbiga är att jag ser Theo i Hannah när hon sover.Dom är så lika varandra då.Ibland tittar jag på henne och föreställer mig att det är min son när Hannah sover,som om jag försöker intala mig att han ligger där.När hon vaknar upp så är Theo borta.Jag håller på att tappa konceptet fullständigt,tror jag.Ibland längtar jag till att hon ska somna en stund så Theo ligger brevid mig,då snusar jag på "honom" viskar ömma ord i "hans" öron,berättar hur mycket jag älskar detta fulländade barn.Ser hur det rycker till i hennes mungipa som ett leende,som om "han" säger,jag vet lilla mamma.Säger alla ord jag aldrig hann säga....men i samma stund Hannah öppnar sina glada ögon så är min pojke borta ännu en gång.Det gör så ont...
30 september 2009
28 september 2009
BLINGBLING

Erica har tjatat,vekligen tjatat om att få ta hål i öronen.Mitt svar har hela tiden varit att vi kan väl vänta eller vi får se.Men i förra veckan överraskade jag henne.Vi gick in på drop in och bad henne där välja ut ett par hängen hon skulle vilja ha.Hennes svar löd:-
-Men mamma jag har ju inte hål i öronen.
-Nä,men vi kan väl göra svarade jag.
-Ska vi!? ska vi använda en nål då.
Hon har hört mig berätta för mina äldre schippar om hur vi isade ned snibbarna och gick bärsärkagång med morsans syskrin när jag var yngre.
Men lugn nu läsare,ingen nål ska in i min dotters öron,här tar till ett annat artilljeri-pistolen.Erica satte sig på stolen tittade mig djupt i ögonen och frågade om den skjuter högt!
-Nä,du hör bara ett klick svarade jag.
-Hinner jag se örhängena då innan jag dör då
*asg*Ja det lär du göra,du behöver inte vara orolig.
När vi kom hem så berättade hon halvt springade ut i hallen när den ena efter den andre kom hem från skolan.-KOLLA IN MIG DÅ!! JAG HAR HÅL I ÖRONEN OCH ÖVERLEVDE!!
När pappa kom hem så blev han ju otroooligt avvis och sa att det glittrade något otroligt här hemma,vi behövde ju inte ha några lampor tända på hela kvällen.
Erica mös...
Vid läggdags frågar sambon om hon vill sova hos pappa i natt så han kan få beundra dom vackra hängena.Det gick hon med på.
Morgonen därefter vaknar hon till och frågar mig-
-Mamma,har pappa sovit något i natt??
-Ja det har han väl hurså?
-Nä,jag tänkte om han legat vaken hela natten och tittat på mina vackra örhängen. *asg* så nu lyder standardfrasen mellan far och dotter .
-Nämen vad är det som glittrar hela tiden är det Erica som kommer.
Ibörjan var det roligt och hon skrattade med men nu är det inte lika roligt längre märker jag,för nu ber hon honom att sluta innan han ens öppnat munnen.
17 september 2009
BESÖK AV POLISEN PÅ MORGONKVIST

I tisdags bevittnade jag en riktigt rå misshandel utanför mitt hus.En kvinna och man slog ner en äldre gubbe mitt framför ögonen på mig.Dom hade först suttit på åkern i solen i flera timmar och fört oväsen.Dom drack och hade sig.Visst,det var fint väder och läget var säkert jättebra att sitta och supa på men själv tyckte jag att dom var för nära inpå även om dom hade all rätt i världen att vara där dom var.Nåväl,plötsligt hörde jag hur röster höjdes och blev nyfiken,trodde att dom gav sig på kvinnan i sällskapet.Henne ska jag rädda,kände jag,inte...
Men hon var inte i trångmål precis utan hon var den som var brutalast.Gubben dom slog ner såg jag aldrig resa sig upp igen men hon satt gränsle över gubben och matade in knytnävslag.Killen brevid sparkade på den liggande mannen.Själv blev jag väldigt obehaglig till mods,hoppades först att det var ett litet fylletjafs och att det skulle ge sig,men när jag såg killen stå och stampa mot huvud då ringde jag polisen.Tre bilar plus ambulans kom efter en evighet kändes det som.Dom fängslade paret och jag blev förhörd vid grinden.Polisen sa att han skulle skriva ner en rapport och ringa mig och köra högläsning för att se om han fått med allt.Han ringde aldrig,men nu i morse ringde en annan snut och frågade om han med en kollega fick komma hem till mig för ytterligare förhör.Självklart sa jag,dom var här inom en kvart.Tre stycken.Fick veta att paret var släkt med gubben dom misshandlade,sonen med flickvän slog sin egen farsa!!skönt att man inte har sådana kärleksfulla släktingar.Troligtvis så blir jag huvudvittne vid en rättegång,känns sådär kan jag säga.Vem vet,jag kanske får tre idioter som påhälsning pga det jag såg,dom blir väl flyförbannade på mig och lär tro att det är mitt fel att det blir straff eller dyligt,gubben var tydligen illa skadad när polisen hittade honom på åkern.Men vad ska man göra då? Dom hade ju haft ihjäl karln om ingen hindrade dom,lätt!! Dom frågade även om jag sett paret bråka vilket jag inte gjorde.Dom hade ett annat vittne som sett snubben dra en plastpåse över huvudet på kvinnan vid något tillfälle,men den biten såg aldrig jag.Polisen avslutade med att jag var ett otroligt bra vittne som var duktig med detaljer.Både till klädseln in på bara kroppen till sparkar och slag.Jag tackade,om man nu kan göra det vid ett sånt här tillfälle men dom menade på att många kommer inte ens ihåg vilken färg tröjan hade.Men,men,nu har jag gjort mitt känns det som så får vi se vart det leder.
15 september 2009
LIKA FÖRVÅNAD VARJE GÅNG

Muran blir lika förvånad varje gång jag tar ett kort,så det blir många omtagningar.Ögonen är på väg att poppa ur hennes lilla knopp.
Hon är ju förkyld nu och blöder näsblod i samband med nysningar så jag drog till bvc igår för att träffa Eva.Nåväl,Hannah har under den korta tiden vi haft henne varit väldigt lätt att ha med att göra.Men nu när hon är lite risig så ska det bäras hela tiden.Man kan ju bli tokig för mindre.Men det är rätt sött faktiskt,särskilt nu när hennes tårar kommit igång.(häromdagen) så nu ser hon ju plötsligt jätte ledsen ut när ögonen tåras.Det kniper i maggropen på hennes mamma åsså blir man sådär skit löjlig och pratar bebisspråk och ömkar henne varpå hon läser av min röst,plutar med underläppen och blir ännu ledsnare.Men hon är ju så grymt söt när hon gör det nu.Hon väger för övrigt 5300g och är 54cm lång så hon har vuxit rätt bra.
Jag håller på laddar upp mina nerver inför ett besök till kyrkogården,för att kolla till min lilla son,nu var det ett tag sen sist.Alldeles för lång tid faktiskt.Men det tar emot att fara dit,värre än tandläkaren för att vara krass.Det är ju ingen rolig upplevelse att vara där,ångesten släpper vid hemfärden men inte den satans sorgen.Jag åker ju därifrån utan min son varje gång.Sorgen jag har nu har ändrat skepnad sen Hannah föddes men jag är lite orolig över hur jag kommer att känna när vardagen landar igen.Tvi vale för HAN där uppe som inte kunde låta min son vara ifred.Sebastian sa till sambon i förra veckan:
-pappa,om mamma hade dött förra sommaren då hade inte vi haft Hannah nu.Rätt upp och ner kom den kommentaren,det stämmer förvisso men jag önskar barnen slapp att gå med såna tankar dom är ju bara barn.Däremot så lät det rätt kul när han bröt ihop av skratt vid frukostbordet över hur det blir när dom är åtta syskon,då måste det komma en taxi som bara syskonen kan åka i sen är den full!! resten av barnen som bor i krokarna får ta sig till skolan på annat sätt.Jag kontrade snabbt att det blir inga fler syskon nu.
-Nänä,vi får väl se sa Sebastian då.
Ja vi fårväl göra det!!
14 september 2009
EXPRESSENS SÖNDAGS BILAGA SID 47

Igårdagens bilaga (expressen) finns en artikel som bör läsas.Min bror Anders flickvän lider av en sjukdom som nog är rätt vanlig ,men man känner inte till den.Kallad BDD.Denna vackra tjej är övertygad om att hon är råful,vilket hon inte är.Första gången jag träffade henne var jag jätte sjuk och låg på sjukhus,då kom mina bröder och Amanda.Och jag tyckte hon var jätte söt.Man kan säga att jag fick en släng av BDD om man får skämta om saken.Jag menar,jag var mager som en sticka och blek som ett lakan av blodbrist och sorg,och in kommer en snygg ung blondin.Jag minns att jag sa till Anders att jag inte orkade göra i ordning mig inför deras besök.Man vill ju visa upp sin bästa sida när man träffar sin brorsas tjej för första gången.Men det gjorde honom ingenting.Han är så snäll min Antuss (som han sa när han var liten) .Nu måste jag tyvärr sluta skriva för min lilla mura är grinig och kinkig pga. förkylning.Ha det gott.
10 september 2009
MAMMAS TJEJER


Erica har blivit oerhört klängig,hon har stenkoll på mig hela tiden.Går jag någonstans så pinnar hon efter,gör jag någonting så gör hon likadant.Imorse gick jag ut med Nicke innan vi skulle till bvc med Hannah.Jag sa inget till Erica utan jag bara gick.Var borta MAX 3 minuter.Vid grinden står hon och väntar på mig och låter grymt förbannad och säger.
-Man kan ju inte bara lämna folk sådär,förstår du inte det.Nästa gång säger du till innan.
Hannah fick sin första vaccination idag,två sprutor bidde det.Eva tog den minst smärtsamma först och gav mig direktiv på hur jag skulle gå tillväga.*stön* Först klä av henne för vägning och mätning,därefter så kan jag sätta på blöjan och bodyn efter det tar hon spruta nummer ett i höger (framben höll jag på att säga) ben,direkt efter så kan jag sätta på resterande kläder men låta hennes västerben vara bart.När hon tar spruta nummer två så får jag vara snabb och trösta för den gör jätte ont,förklarade hon,väldigt få bebisar är tysta efter den.Okej tänkte jag med hjärtat i halsgropen det här blir en pärs känner jag.Jag menar bara hela av och påklädnings proceduren ger mig stora skälvan,jag var kort och gott uppskrämd redan när jag klädde av henne.Andra sprutan trycktes in och Eva sa:
-Nu Mia får du snabbt ta upp henne och trösta för värken kommer närsomhelst nu...
Jag väntade och väntade,muran log och pratade med något obefintligt,som vanligt.
-Kan jag klä på henne nu tror du? hon bryr sig ju inte.
-Ja,men vad konstigt sa Eva och klia sig på hakan,varför gråter hon inte. (!!!!!)
Vafan,var inte det bra då,att hon inte grät menar jag.Äsch,knasig tant det där.
Nä nu ska jag gå och klämma på min bebis som har sovit hela dagen sen vi kom hem med undantag för fem minuter då hon ville äta.Hon kanske får biverkning av sprutorna så jag vill gärna ha henne under uppsikt.Eva berättade nämligen att dom kan bli lealösa och bleka med kortvarig medvetslöshet.Jodå,hon vet precis hur man skrämmer upp en mamma hon.
Vi hörs snart igen.
8 september 2009
TELIA
Så sjukt men just nu står jag i telia butiken i handen,trodde inte att internet funkade på utställnings exemplaren.Tydligen gjorde det det.Så hejsan hoppsan.Nu är det våran tur så jag lägger ner nu.BYE BYE
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



















