Åkte in tidigt på morgonen den 30/5 med värkar var 3-4 minut i vecka 35+6.Klockan 07:30 blev jag inskriven.För att korta ner händelsen så drar jag det kortfattat.Och skriver av journalen.Cervix var 2 cm lång,modermunnen öppen 3 cm.
klockan 08:00
Går på promenad,har med sig telefon.Värkstatus:60-90"/3-4min.
09:44
Åter promenad,mer ont sär s-dragningarna kommer.Ctg kopplas åter.
12:00
Mia är lite frustrerad över att det inte vill komma igång riktigt,önskar att jag gör Vu igen för att se om det går att dilatera.
12:14
Mia flyttas från förlossningsavd.SÖS till avdelning 63
16:32
Jobbiga kontraktioner.Frågan är om detta är en begynnande latensfas?
Samtalar med Mia.Hon önskar bli igångsatt,men förstår samtidigt att vi är restriktiva pga. prematuriteten.Nytt ställningstagande i morgon,hon är då i v.36+0.
Här hoppar jag framåt i tiden.
1/6-2009
11:16
Besvärliga värkar då hon inte tar Bricanyl.Dessutom besvärliga bieffekter av Bricanyl med tremor och skakighet i kroppen.Inget B under dagtid för att inte bromsa ev. spontan förlossning.Induktion planeras onsdag 3/6 pga. lång latensfas.Diskussion på Neo rond i morgon.
14:15
Mia träffade kurator Margareta Särnstedt i fjol i samband med sonens död,erbjuder henne ny kuratorkontakt,men Mia avböjer i nuläget.
3/6-ONSDAG
Förflyttas till förlossningen.
Där gjorde dom rutinundersökningarna med ctg-övervakning.Känna av hur öppen jag var etc.Barnmorskan med bihang ville att jag skulle få prata av mig med läkare innan dom satte igång med dropp.Jag hade ingen lust med det överhuvudtaget.Jag hade en irriterande känsla i kroppen,det riktigt kröp i mig.Kände att jag hade pratat med så mycket sjukhuspersonal dom senaste dagarna att jag verkligen inte hade lust med en till pratstund.Blev därför riktigt pissed off när dom rondar hos mig iaf.Dom ansåg att jag skulle få ställa frågor och bli lugnad av att filuren var under bevakning.
Men jag sa som det var.
-Jag vet att det kan ta lång tid,jag vet att det kan gå snabbt.Är också insatt i att det kan gå åt helvete.Ni kan försöka lugna mig hur mycket ni vill men ni vet lika mycket som jag.Vi vet inte hur min flicka mår när hon kommer ut.Finns inga garantier för någonting.
-Nä,det har du rätt i,men ibland kan det vara skönt att få prata lite för att stilla oron tyckte doktorn.
-Alltså,jag är inte här för att snacka! jag är här för att föda barn! Kan vi sätta igång någongång så jag får det här gjort!?
Rondgruppen skrattade högt när dom lämnade rummet,det sista jag hörde innan dörren gick igen var att den här tjejen vet vad som ska göras och hon kan det bäst själv så sätt igång henne.
09:53
Tar hål på hinnan för att sätta skalpelektrod,svagt mekoniumfärgat fostervatten avgår.
11:40
Kopplar Syntocinon i värkförstärkande syfte.
Utplånad modermun.7 cm.Öppen,klart fostervatten rinner.
12:50
Mia börjar krysta aktivt cervix utplånad.
13:02
En flicka framfödes i framstupa kronbjudning med 2 varv navelsträng runt halsen,som med lätthet fars över huvud
13:15
Barnläkare från Neo har varit på rummet och undersökt barnet.
15:30
Patienten flyttas från förlossningen tillbaka till avd 63.
Redan första natten fick lilla dockan problem med andningen.Hon fick inte upp slem och fostervatten själv och blev blå/lila,hennes stängda ögon buktades ut och blev missfärgade dom med.T.o.m tandköttet blev mörkt.Jag fick panik!!
Slängde mig på larmklockan men allt tog sån tid så jag rusade ut i korridoren och gastade till den första personalen jag såg att hon inte kunde andas.
Hon såg ut som Theo gjorde.Det var hemskt.
Barnmorskan tog henne och höll upp na i halvsittande ställning och hon återfick luft i strupen.Redan den natten kom dom upp från Neo för att kolla till dockan igen.
Det gick så långt allting med henne att dom beslöt att jag skulle fortsätta vara inskriven på avdelningen men att hon skulle få vara detsamma på Neo.Jag blev lovad att hon skulle få vara under bevakning under hela dagen och att hon skulle få permis över natten och få sova hos mig.Jag satt där från 8-tiden och väntade på klartecken att få ta henne med mig till mitt rum.Vid 22-tiden fick jag beskedet att hon INTE fick lämna Neo.Jag kunde få Sovdos och få sova ut en natt,jag behövde inte vara orolig för min bebis,hon skulle bli omhändertagen av duktig personal.
Men jag bara grät och kved fram att dom lovat mig att få ha henne hos mig under natten.Jag kunde inte vara utan mitt barn,kändes som att hon skulle gå ifrån mig om jag lämnade henne kvar.
Dom satt och pratade förstånd med mig över en timme innan jag beslutade att hon hade det bra där hos dom på Neo.Jag fick komma när jag ville,hur ofta jag ville och skulle något inträffa så ringer dom till min avdelning.Jag kan säga att jag trodde mig se henne för sista gången.Det var länge sedan jag grät så hårt.Jag fick flashback och såg Theo istället för henne.Gjorde så ont i mig att det rev i bröstet.
När jag kom till mitt rum tappade jag fattningen totalt! Personalen ville ha dit Psykolog och dom frågade om det var ok att ringa efter pastorn på sös som hade Theos begravning.Jag kände att jag hade behov av dom men orkade verkligen inte då,jag ville bara att min lilla unge skulle bli bra så jag fick hålla henne igen.Lovade att om jag mådde dåligt dagen efter så skulle jag prata med någon.
Jag sov bra den natten med medicinsk hjälp,dom stunderna jag sov.Vid ett tillfälle vaknade jag med ett ryck och kände att jag måste ner till mitt barn men när jag satte mig upp så orkade inte kroppen så jag la mig igen.Vid 6:30 bestämde jag mig för att gå ner till henne,då mötte jag en i personalen som kom med min lilla myra i hisshallen.Dom hade stoppat in en napp för prematurbarn i munnen.Den ser så stor ut i hennes lilla ansikte.Jag fick ha henne hos mig under förmiddagen,lyckliga jag.
Under förmiddagen ringde även telefonen.Det var Christina,pastorn,hon sa att hon sett att jag besökt sjukhuskyrkan och undrade om hon fick komma upp och hälsa på.Jag är säker på att personalen ringt efter henne.Men det nämde hon aldrig.Vi satt och pratade en liten stund innan doktorn kom och avbröt.Christina undrade om hon fick komma tillbaka efter lunch.Jag sa att jag kanske kommer till henne istället.Nu gick min dag till att vara på neo istället.Dom hade gett myran medicin mot reflux och bäddat ner henne under täcken och filtar och värmedyna/lampa.Visade sig att hon hade svårt att hålla kroppstempen,dessutom så kunde hon inte tömma tarmen.Det behövde hon också hjälp med.Hennes födelsevikt låg på 2100g.Den 8 juni låg hon på 1955g dagen efter 1940g.Samma dag fick vi nattpermis så vi kunde få åka hem-vilken lycka-Barnen visste ingenting,dom var i skolan.Behöver jag säga att det fanns lyckliga barn i huset den kvällen.Äntligen var mamma och bebis hemma.Dagen efter skulle vi in igen för ny vägning och ev.ny nattpermis.Som blev beviljad.
Nu har vi sovit hemma varje natt och hon är såå sööt.
Är tvungen att väcka henne ibland.Hon måste äta var tredje timma,vi får inte hoppa över ett mål pga hennes litenhet.Kroppen tar för mycket energi så skjuts ett mål upp så kan hon bli svårväckt och för slö för att orka äta,och då blir vi inlagda igen,och det vill vi ju inte.Ska lägga in fler bilder här också,men det får bli sen för nu ska lilla "muran" äta,dags att väcka henne.
