Jag har lovar att fortsätta skriva om händelsen,så här kommer fortsättningen Cissi.
Jag har tagit fram mina anteckningar och gått fram lite i tiden.I Del 4 var jag ju inlagd igen,där blev jag kvar ett tag.Och Måndagen den 12 maj skrev jag i mitt block:
Fy vad jag hatar mitt liv.
Det gör ont och det sliter.
Sov min lilla pojke,sov i frid.
Dina syskon såg fram mot att få smeka din kind,
räkna dina fingrar,lära dig att bolla
och springa omkring.
Istället fick du vingar i vackraste blå,
din tid blev så kort och du var tvungen att gå.
Flyg inte för långt,utan invänta mig.
För åh, vad jag längtar att få hålla om dig.
ONSDAGEN 14/5-08
Idag var jag hos doktorn på förlossningen.
Vi pratade genom fet katastrofala som hänt.
Hon sa att jag såg insjunken och sjuk ut,avmagrad och i obalans.
Men det visste jag redan.
Jag gick även till kapellet två gånger för att tända ljus för dig mitt älskade barn.
Där och då fick jag en slags ro i kroppen.
Fanns andra som tänt ljus för sina anhöriga,men ditt ljus lyste klarast,tyckte jag.
Det smärtade mig att veta att du fanns kvar där på sjukhuset utan att träffa dig.
Nästa vecka ska jag dit igen för att kolla mitt hjärta.
Undrar om doktorn kan uppfylla min önskan.
Önskan att stanna mitt hjärta under operationen en stund så jag kan få träffa dig,ge dig en kram och få svar på om någon tar hand om dig där du nu finns.
Jag vill inte att du är ensam och vilsen.
Mammas lilla Tudde jag älskar dig så.
FREDAG 16/5-08
Mina tankar är hos dig hela tiden,jag har fortfarande ingen ork eller lust.
Kroppen säger ifrån.
Vissa stunder när jag känner mig stark så försöker jag ta itu med dom svåra bitarna.
Kyrkogårdsförvaltningen är ett utav dom.
Men allt blir bara ett virrvarr av lagar,regler så när jag väl la på luren så mådde jag så psykiskt dåligt att jag kräktes.
Vi har fortfarande inget datum för din begravning.
Men din pappa vill hämta dig själv från sjukhuset till kyrkan.
Du ska ligga i en fin liten kista som är vit med tassar och handtag.
Och vi ska spela lilla sparvöga bla.
Vi ska även ha ett fotografi på dig framställt.Dina syskon har ritat fina teckningar som vi lade vid dina fötter i den lilla himmelsängen du låg i på sjukhuset.
Dom ska också få fälja med i kistan.
Allt måste bli perfekt,inget får gå fel.
LÖRDAG 17/-08
Idag fyller Erica 4 år.
Jag är glad för hennes skull,men så fruktansvärt olycklig över allt annat.
Blommorna som blev budades hem hit börjar vissna och dö,en efter en.
Barnmorskan som förlöste dig ringde igår.
Hon hade tänkt mycket på oss och velat ringa tidigare.Hon hade vårat hemnummer i fickan.
Att jag mådde psykiskt dåligt hade hon full förståelse för,men hon var lite orolig över min hälsa.
Hon syftade på blodtransfusionen och att mitt liv höll på att släckas två gånger och nu över min stundande hjärt operation.
Hon ville ringa igen om det var ok! det var rart av henne.
Nu skriver jag inget mer utan fortsättningen kommer sen.
Mia
