DEL 3

Efter mycket om och men blev jag inskriven på gynavdelningen.

Ett stort rum med en extra säng som min mamma fick sova i.Under hela denna tid hade dom frågat mig om jag ville träffa min son,antingen skulle dom rulla ner mig till förlossningen där jag fick sitta i ett rum med tänt ljus och där fick jag stanna så länge jag ville.

Eller så skulle dom köra upp honom till mig i en säng med sänghimmel.

Varje gång jag blev tillfrågad så skenade pulsen jag fick stora blödningar och hjärtat rusade.Blev kopplad till ekg igen som jag även hade på intensiven.Under en natt där fick dom inte stop på mitt hjärta och mitt huvud höll på att explodera kändes det som.Mamma sov kvar en natt till med mig på gyn sen sa jag att hon kunde åka hem,då hade det redan bestämts att Agge skulle ta över.

Jag minns att när Agge kom så stannade hon till och jag såg tårar i hennes ögon.Hon berättade sen att hon fick en chock när hon såg mig,jag var blekare än lakanet jag låg på.

Gerry kom varje dag men han var ju tvungen att ta våra andra 5 barn.

Den enda jag träffat vid den här tidpunkten var Linnea,då låg jag på IVA.

Jag var så dålig och det ända jag kunde säga var att jag kommer snart hem,gumman och tänk inte på alla slangar och pipande apparater.Hon såg blyg ut*stackars barn*

Jag tror att det var den fjärde dagen som jag såg min Theo för andra gången.

Agge hade åkt hem och hon ville inte se honom även om han såg sovande ut,vilket jag accepterade.

Gerry kom och hälsade på med alla mina 5 barn.Dom stod i ett led och gick sakta,sakta fram till mig där jag låg i sängen och gav mig en snabb kram.Alexander först-Sebastian och när det var Liams tur så började jag gråta högt.Stackars barn,stackars barn!!!

Sköterskan satte sig vid min säng och frågade med mjuk röst om jag var redo att titta min bebis.

Jag var tudelad.Om jag träffade honom så var jag rädd över att jag inte skulle tillåta dom att ta honom ifrån mig,igen!! Sen så var jag rädd att han förändrats under dom här dagarna.

Hon försäkrade mig om att han såg exakt likadan ut fast lite kall.

Jag hade inte bestämt mig för om jag var redo just då,men efter kvart knackade det på min dörr.

och jag ser hur sänghimmelen uppenbarar sig.

Sambon var otroligt stark han visade hur ledsen han var men visade barnen deras lillebror.

Linnea hade sett honom dagen efter han föddes men för dom andra fyra var det första gången.

Alexander gick fram och tittade ner,satte sig sen på en stol och sa inget mer.

Sebastian sa att det där är ju inte våran lillebror.

-Varför säger du så? undrade jag som satt med hängande huvud och inte orkade titta ner i den lilla sängen.

-Han är ju kall!! som en docka.

Gerry smekte Theo över hela hans kropp,klappade hans huvud,böjde sig ner och kysste hans kind.Han frågade mig om jag inte skulle ta och titta på våran son,han är jätte fin!!

jag satt fortfarande och dinglade med benen och tog ett djupt andetag och vred sakta,sakta sängen mot mitt håll så jag kunde se honom.

Han VAR världens finaste,Linnea hade valt ut kläder som han skulle haft när vi lämnade BB en filt jag köpt till honom låg han nerbäddad i,en ljusblå Teddybjörn fanns med,likaså en bil.

Skillnaden nu mot då han var nyfödd var färgen i hans hud Han var fortfarande mjuk,jag tittade och kände på hans små händer som var täckta med blått bläck efter att dom tagit hand och fotavtryck och satt i ett kort med födelsevikt och längd.Ansiktet var lite mörkare som om han hade varit ute i kylan alltför länge*vilket han hade*

Han hade samma grop i hakan som sina syskon *efter pappa*

Min lilla näsa.Jag grät................

Linnea blev ledsen när jag blev ledsen,Sambon gav mig en kram och jag såg tårar.

Fick se att hans ena öra började få färg ???!!!!

Ringde på klockan,sköterskan kom på studs och jag sa att han börjar få färg,hans öron har fått färgen tillbaka.

-Vad har ni gjort!!!!

Hon förklarade lugnt att man får det efter en stund,det finns bara brosk i öronen så när han ligger i rumstemperatur så ser det ut som han får färgen tillbaka.

Det kanske är bäst att vi tar ner honom till kylrummet sa hon.

Det var den näst sista gången jag såg min son..................