JULEN KOM OCH GICK

Igår fyllde jag år.I passet står det 36 men inte i mitt huvud.
Jag fick väldigt fina blommor av familjen och svärfar.
Ijulklapp fick jag också det jag ville ha.
Presentkort på Gina Tricot.
800kr av familjen och 700kr av svärfar så igår var jag iväg och tokshoppade men har fortfarande 600 spänn kvar.
Tack för mellandagsrea!
Nu ska jag fortsätta att gå på barrjakt,hivade ut granfan i morse,den har rasat flera gånger nu så halva trädet var julklätt men nu är den utslängd och plötsligt ser vardagsrummet mycket större ut.
Jag uppdaterar snart igen.GOD FORTSÄTTNING PÅ ER DÄR UTE.

HUR TÄNKTE ARKITEKTEN HÄR?? INTE ALLS VA?

THEO GUBBEN

Imorgon är det dags igen,en julafton utan att hela familjen är samlad.
En saknas,kan man önska sig honom i julklapp.
Snälla tomten jag har varit så snäll man kan begära av en sörjande mor.
Var tog julfriden vägen??


Idag har alla varit sysselsatta med egna grejer.
Grabbarna har plogat utomhus och vi tjejer har donat inomhus.
Allt utan gnäll och smäll i ytterdörren.
Det var nog hotet om att det blir julklappsavdrag för varje gång det blir bråk som gjorde susen.

Imorgonbitti blir det en tur till Theo för att röja undan snön där och tända ljus och så.
En gammal bekant ringde igår och frågade var han låg för att hon skulle tända ljus hos sin son,tänkte gå förbi Theo också.

Idag har hon varit där.
Tack!!

Nu känner jag ingen lust att skriva mer så vi hörs när vi hörs.

ZAREK DESIGN

HOS THEO DAGEN INNAN SNÖN KOM

BILDER

Var på Glitter i veckan och Erica var på fotohumör

NU ÄR DET SNÖ!

Nu har vintern verkligen kommit.Det bara vräker ner snö.Ingen är gladare än barnen.

Tyvärr så kommer även dom att tröttna för det är bara i början av snöperioden som det är roligt att vara ute till sena kvällen.

Tänk vad fort decembermånaden har gått,tredje advent har redan varit!
Julafton närmar sig likaså min födelsedag den 28:onde och nyår.

Jag var hos Theo i måndags jag och sambon.
Tände ljus,marschaller och tog lite kort,då fanns det ingen snö men nu är allt begravt under det vita täcket (!)

Så nu måste jag peppa mig själv för att åka tillbaka och gräva fram hans saker.
Vi har ett inramat foto,två blå lyktor,hans skallra,kransar,gravlyktorna och en vit ängel.
Det är så svårt att sätta ord på hur det känns att åka dit och hur mycket energi det tar både psykiskt och fysiskt så jag lägger ner det..

Så till något mer uppiggande.

I morse när jag var i köket innan ungarna skulle till skolan så satt dom och disskuterade livets djupa!
Då frågar Liam (6) plötsligt:

-Mamma,hur kan du veta så mycket?
-Oj! vilken klok sak att säga så här tidigt på morgonen!

-Jo men, (sträckte stolt på ryggen) man lär sig så länge man lever,vaddå tycker du att mamma är smartig?

-Nämen..du vet så mycket,du vet att man ska sitta fint vid bordet och hur man smörar min macka och såna saker!!

*Här kände jag hur min stolthet bara försvann*

-Ammäh!!sa Sebastian,det är väl ingenting att kunna!!
-Hur kan skolan så mycket saker då,frågade Liam vidare.
-Lärarna har ju också lärt sig.Man lär sig något nytt varje dag.
Ni lär er läsa och skriva i skolan och hur man uppför sig hemma sa jag.

-Ja och Alexander han bara lär oss en massa satyg!! avslutade Erica...

Där hade jag inget att tillägga...förutom att åtminstone EN av ungarna är liite smartig!

ÅSSÅ BLEV JAG KÄNDIS

http://www.tackfilm.se/?id=1260617357579RA59
Ni måste verkligen se detta!!
http://www.tackfilm.se/?id=1260617357579RA59

SORGFYLLD DAG IGEN

Jag försöker verkligen....men jag kommer ingenstans,han fattas mig så det värker.

Jag skriker-slår-sparkar men du vill inte komma till mig,du kan inte.

Sliter mitt hår,sliter i mitt hjärta men du kommer aldrig mer.Jag får aldrig pussa din mjuka mun,smeka din runda kind eller dra med fingrarna genom ditt lena hår igen.Aldrig aldrig aldrig mer Och det gör så in i helvete ont....

Känns inte som jag fick ett riktigt avslut med dig min pojke,jag var ju döende själv.Varför ta ett oskyldigt barn som aldrig fick sin chans när jag kunde gett mitt liv för dig....
Hoppas din morfar tar väl hand om dig och ger dig värme och trygghet tills mamma kommer.
Älskar,älskar,älskar,älskar dig min lilla pojke/Mamma

JOMEN VISST

Eftersom det snöar här på bloggen så fick det bli en tur på kälken som bild för här hemma finns det ju inget annat än slask.
Men jag kan ju be sambon skotta så han kommer ut med bilen i morgon*skratt*


Idag åkte jag Erica och Hannah till BVC,Hanni skulle träffa läkaren för den ordinarie utvecklingskollen men när vi var där så frågade dom om vi skulle ta sprutan mot svinen.
Det var min och Ericas andra men Hannis första så nu har vi ingen risk att få baconfebern.Hoppas bara lillskruttan inte får några biverkningar av sprutan.

Jag bad faktiskt löjligt nog om att få den i högerarmen den här gången eftersom jag är vänsterhänt men det var ju inga problem.
Erica mindes hur det kändes när hon fick den första så hon pep till lite innan.
Jag frågade henne om mamma skulle ta först men hon sa nej och ville visa mig att det inte var farligt *ler*
(Jag som inte ens är spruträdd)
Hannah blev däremot ledsen,hennes togs i benet för att hon är lite tunn.


Åhh!! Vi kollade på den nya Borat filmen alltså Bruno,fy satan vad jag garvade,jag garvade så tårarna sprutade,Erica tittade bekrymat på mig,la huvudet på sned och frågade:
-Är du ledsen nu mamma? och ville torka mig i ansiktet. *omtänksamma gullunge*

Det var såå länge sen jag skrattade så hjärtligt så det kändes faktiskt skönt,jag ville titta på den igen bara för kännslans skull.Var som ett rus.

Men det fick jag istället igen i natt....
Då drömde jag som otaliga gånger att Theo tas ifrån mig igen,så min förmiddag idag har varit usel.
Men jag fick sköna peptalk av goa vänner på fejjan.Tackar och niger.
Nu vaknar lilla "muran" så jag ska ta henne nu ha det gott.

SEBASTIAN EN ÄKTA DJURGÅRDARE

Sebastian fick fälja med pappa på en djurgårdsmatch och kom hem med tröja och mössa.Han skulle ju vilja bära dessa ting varje dag men nää...

BILDER PÅ MURAN

Hon är så söt min lilla filur

JAG VANN IGÅR

Ja vad ska man säga?? Hög IQ eller?? Asså ibland undrar jag varför jag inte gjort något av mina kunskaper.Förvisso fick jag hjälp med en fråga men dom övriga kunde jag själv,faktiskt.

När jag gick i plugget tog jag aldrig upp handen men igår gick armen som en katapult upp och ner i en rasande fart.

Det gick ett sus i rummet efter varje svar jag gav,en bit bort hörde jag hur det snackades om att -Där är en tjej som läst..Vad duktig hon är!

När allt var klart och jag fick min vinst så var vi på väg ut,då blev jag stoppad av Linneas lärare Fritte som tog mig på armen och kvittrade:
-Asså du var ju så bra Mia,du borde ju ställa upp i frågesportsprogram.
(här viker sig Mia av garv)
Han tycktes vara helt stum av förundran,jag med.

Vinsten?? jo en jättemörk choklad som var så bitter och smulig att det var som att käka fnöske!! Men skit i det jag VAANN!!!

Vi skrattade gott i bilen på hemvägen när det disskuterades friskt över mina kunskaper om presidenter -som jag inte kan ett skit om men ändå kunde svara rätt på-

Sambon tyckte att Linnea skulle fråga läraren om inte hennes mamma kunde få komma till någon lektion och lära ut sina presidentkunskaper för klassen. Hahaha.


Tack facebookvänner tack.Men det var inte pga er jag gick ut med seger utan jag hade flest rätt av alla föräldrar med släkt med fler frågor än en gammal president.Nä nu ska jag gå och smörja mina geniknölar,glömde att läsa fredagens Klick!!
Må gott.

MIN BROR-LOTTAS HUND BARNBARN ??

INGEN FÖRÄNDRING HÄR INTE

Jag mår fortfarande lika skruvat. Jag satt och gick i genom foton jag lagt upp på hårddisken och blev förvånad över både ett och fjurton kort. Jag har glömt eller förträngt en del efter allt som hänt. Antar det har blivit för mycket för min ärthjärna att komma ihåg.

Va! när togs det här? HALLÅ ! Jomen det var ju när… får jag till svar.Jaha, men jag är ju med men jag kommer ju inte ihåg händelsen kontrar jag.Men när man kollar datumen så begriper jag.
Jag syns men finns inte. Ett exempel är fotot till det här inlägget men Sebastian var grymt söt och han ser ju glad ut över att mamma pussas *ler* Jag bryter ut i tårar varenda jäkla dag och jag orkar inte själv längre.

Sitter och skenar i mina tankar under lediga ensamma stunder men brukar bli påkommen titt som tätt. Mina äldsta vet att när ögonen fylls med tårar på mamma så finns Theo i hennes tankar. En mjuk kram av Alexander sen går han. Linnea blir lättretlig. Sambon blir orolig, har det hänt något eller är det Theo du tänker på?

Det finns INGEN som INTE förlorat ett barn som kan sätta sig in i hur det känns, tyngden som känns i hela kroppen hela tiden. Den värker av saknaden. Eller är det längtan? Eller kan det vara förhoppningen att man vaknar snart för att upptäcka att allt var en stor jävla mardröm. Jag har nypt mig själv flera gånger, men jag vaknar aldrig det ända som utmärker sig är röda fula fläckar efter mig själv.

När jag ser artiklar om folk som förlorat sina barn så är det som en käftsmäll. Oftast finns det faktarutor om vart man ska vända sig etc. Den hjälpen fick jag mer eller mindre påtvingad mig, men alla unkna råd om att det går över, det första året är värst, sorgen förändras. Jag tror mig veta med 100 procents säkerhet att dom råden INTE kommer från en förälder som fått begrava sitt barn.

Jag kom in på detta ännu en gång men det får ni stå ut med om ni ska läsa min blogg, valet är fritt.

Ikväll ska jag iallafall till Dalaröskola på julkabaré, min dotter har hittat på frågor till frågesporten och jag har försökt mig på att luska ut vad frågorna bestod av. I början gick allt finfint tills hon kom på att hon kunde ju inte avslöja svaren för då kommer alla fatta att hon gett mig facit *skratt*. Men jag tänkte ju bara att alla skulle tycka att den där Linnea har en smart mamma *asg*.En fråga kvarstår och nu behöver jag hjälp... Vad hette USA´s 5:e president?Svara snabbt nu!

VARFÖR ÄR JAG SÅ SJUKLIGT TRÖTT??

Ja ni ser ju!! i look like a shitface!!
Det är något som inte stämmer med min hälsa men jag vet fan inte vad det är?!! Jobbigt är det iaf. Går mest omkring som en zombie med kortslutning 24/7 Ögonen ser ut som två plirande brevlåde inkast,vilken jäkla liknelse,men något knas är det ändå.

Hur som... ungarnas farmor kommer på blixtvisit idag och åker hem i morgon igen.Vi ska inte hitta på någonting speciellt.Just nu för stunden är jag ensam hemma eller ensam är jag ju aldrig men Hannah sover och Erica följde med sambon till affären,dom andra kommer trilla in allt eftersom snart.
Meningen var att jag skulle passa på att vila-order från gubben- men så fastnade jag här,gryymt mycket tur för er.

Jag försöker ladda upp mitt sinne för en tur till min lille pojkes grav men tränger snabbt bort det igen.

Alltså jag förstår inte folk som pratar om hur mysigt och rogivande det är att vara hos en närstående vid en grav för att sitta och tänka och tända ljus.

Jag blir bara ledsen...blir osäker på hur högt jag kan tala till honom,var ska jag sätta ljusen den här gången,det måste vara kallt där nere i graven,hur har hans lilla kropp förändrats under den korta tid som gått,är kistan fortfarande hel,eller krossades den av jordmassorna,hur tänker folk om mig och min sorg?
att jag är patetisk? att jag är tragisk som "ältar" men det gör jag inte,inte högt.Bara i skrift.

Och det som skrivits på bloggen är bara en fis i rymden jämfört med mina tjocka block som jag nitiskt skriver i,till Theo.
Men varför,egentligen han kommer aldrig ha nytta av dom inte jag heller vad det verkar,för det gör lika ont idag som tidigare.

Möjligtvis har sorgen förändrats men den gör lika jävla ont den ligger och pyser hela tiden....äh jag kan inte skriva mer

MÅR DÅLIGT

Eller som gubben säger till folk:
-Mia är lite kryckig.
Jag fick åka in akut till sös igen för vilken gång i ordningen (?)
Svår värk och ökad blödning,som tur var fick jag ett rum omgående dom tog hänsyn till min bakgrundshistorik som dom sa.Först berättade dom att jag troligtvis fått missfall.(!!!!)
-Omöjligt! sa jag jag har inte ens varit på smällen.
För att minska trycket för er läsare så kan jag avslöja att jag INTE är eller var gravid,så nu kan ni fortsätta leva era liv som vanligt utan att ni behöver lägga pannan i djupa veck. *skratt*
Nä skämtåsido!,min livmodervägg var svullen av olika anledningar så jag får inte lyfta-hur det nu ska gå till-inte bära-hur det nu ska gå till-inte gå eller på annat sätt överanstränga mig-hur det nu ska gå till.Och vila mycket,på rygg med näsan mot himlen-hur faan det nu ska gå till.Jag har redan gått upp och ner i trappan för fylla maskinen,pannan,tvättlinan,aggressionsintaget etc. Så ni ser,jag har lyckats rätt bra.Duktiga jag.
Snart,eller snart å snart.Denna månad ska jag träffa en kurator inför en operation som SKA göras i januari-får se hur det känns.
Till något helt annat.Jag ska gå in på fejjan igen ska försöka komma längre i mina olika spel som jag blivit ilurad att fastna på.T.om. morsan har fejjankonto även min dotter har jag öppnat upp till för att hon också ska kunna snicksnacka med kusinen från england och andra vänner.Så den som vet vad jag heter i efternamn kan ju alltid lägga till mig som vän där så hörs vi snart igen.