FÖR ETT ÅR SEN....

Begravdes min lilla pojke,för ett sketet litet år sen...

Mitt liv borde vara fyllt av glädje,lycka och pirr,men det uteblir.Jag vet hur ont livet kan göra mig.Känns som jag haft ont under många år...Jag har inte ens kunnat ta mig till lilla Theos vila,just för att det gör så ont!Så besöket uteblev...känner mig som världens sämsta mamma som inte ens klarar av en sån sketen sak.Kanske jag inte ens borde ha barn....Men det gör sååå ont i min kropp när jag tänker,så jag skiter i att tänka.

Konstigt egentligen att folk tycks tro att man mår bra nu för att man fått en ny familjemedlem.Typ som om min gamla älsklingsbyxa gick sönder och nu när jag köpt en ny så borde jag vara nöjd!! Ja gott folk! om man kan jämföra ett liv med ett annat så kanske jag borde vara just det,nöjd! men jag är ju inte det,det fattas någon...Skulle kunna köpa hur mycket byxor som helst men det som faktiskt fattas mig kommer aldrig tillbaka hur mycket kläder jag än köper.Fattar ni!!!! Jag blir arg och ledsen bara jag tänker på allting så jag lägger ner för idag.Tack för mig...