ÄR INLAGD SEN I LÖRDAGS

Hej alla läsare.Idag blir det ingen bild till inlägget.
Just nu sitter jag vid en lånedator på sös.
Jag har varit inlagd på Neo sen i lördags morse.Jag vaknade av värkar
och fick snabbt åka till förlossningen i vecka 35 plus 6 dagar.Dom ville ha mig under observation så jag hamnade på en avdelning eftersom dom inte ville sätta igång mig.Tidigast i graviditetsvecka 37 tycker dom.Men det vill inte min lilla filur som vill komma tidigare.Idag är det tisdag den 2 juni och proppen gick igår,har haft värkar hela tiden lite då och då.I morgon så sticker dom hål på hinnan.Har öppnat mig 4-5 cm.Personalen är super,med undantag för en jag hade i natt som verkligen sög!!
Sen finns den en annan som är trevlig men ack så jobbig att handskas med.Hon är totalt vindtyrig och blundar när man pratar med henne.Alla meningar avslutar hon med ett UGGU som en misslyckad sväljning.Tics-Tics-Tics!!!
Agge undrade om hon skulle söka hjälp åt henne.Men jag tror inte det finns någon bot för hennes del.
För egen del känner jag mig rätt säker inför vården och all övervakning jag får och ser fram emot min lilla bebis,men det är nu det.
När värkarna väl sätter igång är jag inte så stöddig längre.Mina barn vill ha hem mig och Linnea är låg i sinnet *stackarn* hon är orolig för sin lilla mamma.
Hon skickar mess hela tiden och undrar om det har kommit någon bebis ännu och undrar om jag kommer hem någongång.
Ett av messen var rätt roliga faktiskt.
-Snart får du en lilla syster,roligt va?
-Har du fått bebisen nu?
-Nej,men hon kommer snart.Jag lovar dig att du ska få veta när hon är här.
En kvart senare...
-Har hon kommit nu??
Linnea som oftast går omkring och surar över att jag överhuvudtaget finns till och önskar sig en annan mamma ligger på mig mer nu än vad filuren gör med min urinblåsa.
Bebisen trycker och och bökar nedåt hela tiden så jag kan inte tömma tarmen.Vet inte ens om jag behöver gå på toa eller om det bara känns som det när hon håller på,men bad om att få medicinsk hjälp,typ microlax eller något.
Då gav dom mig något dom kallade sirap,en oljig sörja som ska sätta fart på systemet.Men vad fan,jag går mest och smygfiser hela tiden.Jag höll tummarna mest hela dagen igår att ingen stackare skulle dela rum med mig.Jag led rätt friskt själv kan jag säga och då sägs det ändå att egen skit luktar bäst *NOT*
Jag har haft turen att få vara själv i rummet med två korta undantag.En gravid ville ha sin man hos sig på natten så dom fick byta rum och jag blev själv.Nästa "gäst" var en utländsk tjej med make som snackade franska,(detta var dagtid)när han lämnade rummet så tvärslocknade hon och snarkade som fan.Och snarkningar är ett av dom värsta ljuden jag vet.
Förvisso var jag i paris för inte så länge sedan men jag hann inte lära mig om hur man ber någon hålla käft på franska.Som tur var så skickade dom hem henne rätt snabbt.Men mina dygn har för egen del gått till att vanka runt här på sjukhuset.Och om jag inte har så täta värkar så slutar min vandring alltid i sjukhuskyrkan.Tänder ljus för min lilla Theo och skriver lite i boken som ligger framme.Tänker mycket på att det var där i detta rum jag såg honom,kände på honom,luktade och smekte hans kind,höll i hans lilla kalla hand i hopp om att han skulle bli varm för allra sista gången.Nej,nu börjar bara gråta...
Ni får hålla tummarna för mig nu inför morgondagen,att allt går bra.
Hon är ju ändå för liten både till vikt och för kort tid i magen.
Har lovat barnen att vi blir två vid hemkomsten,jag och lillasyster....
Imorgon onsdag den 3 juni fyller en liten filur år.
Jag hör av mig igen