Erica 4 år har väldiga funderingar krin livsfrågor just nu.
Kan inte påminna mig om att någon av mina andra barn har varit så frågvisa om döden i hennes ålder.Förvisso så hade inget riktigt tragiskt inträffat då förstås.
-Mamma jag fstår inte när vi kommer att dö-frågar hon.
-Nämen ,vad kom den tanken ifrån Erica.
-Jamen behövs jag??
-Absolut min lilla sessa,vad skulle mamma göra utan dig?
Jag kan inte andas utan dig förstår du väl??
-Jaha,men när ska jag dö då?
-Ojojoj det kommer att dröja läänge,vad funderar du på?
-Theo dog ju,han var ju en bebis,inte gammal,då dör jag med snart
men vet du NÄR jag dör,mamma.
-Jag lovar dig skrotfia att du kommer att bli stor och få bebis och leva jäätelänge.
-Jaha,men när jag får en bebis då kan du få den av mig,vill du ha en pojke av mig då som ska heta Theo eller vill du ha en flicka?
-Den dagen du får en bebis är den din men jag vill nog låna den lite ibland.
-Ja det kan du få,men om det blir en flicka då vill du låna den då också?
Tycker du att den ska heetaa *tänktänktänk* Lida eller slida är det ett fint namn på en flicka mamma?
'Mffhh' njaää det var inget värst fint tycker jag det lär nog inte du heller tycka när den dagen kommer.
Hon har så mycket funderingar kring döden,alltför ofta enligt mitt tycke så man blir lite fundersam vad som sker i hennes blonda huvud.
Det finns dockor hon äger som dött helt plötsligt som bara MÅSTE begravas som Theo,avslutar hon det hela med.
Och jag har varit så ärlig det bara går om svaren hon undrar över.
Det som är dött kommer aldrig mer tillbaka men att dom finns med ändå i tankarna.
Men man kan aldrig hålla om eller prata för att få svar med den avlidna.
Jag har sagt att Theo bor låångt upp i himlen och blir omhändertagen av min pappa och andra människor som inte finns längre.
Men det blir lite tudelat från min sida,för vad händer efter döden-ingen vet.
Man kan ha en tro eller känsla men faktum kvarstår-ingen vet.
Men det är ju himla givmilt av henne att vara så oegoistisk att hon vill skänka bort sina barn till mig.Tjejen är 4 år och har redan planerat att skänka bort sina avkommor,om hon lever vill säga.
KNÄPPGÖK.
Nog om det-jag ser fortfarande inte bloggen så har ni läsarkommentarer så maila mig så sätter jag in dom när bloggen funkar igen från min sida.
Puss och kläm -Mia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar