ETT GEMENSAMT BESLUT

Som ni säkert redan sett så har jag under min rubrik så finns det en sk. Baby Gaga

en graviditetskalender helt enkelt.Kanske ni trott att det varit en reklam länk.

Men jag väntar iallafall barn.Vi har gjort ett medvetet val att inte gå ut med detta till någon,inte ens våra barn pga. allt med Theo och för min egen hälsa.Kortet togs idag och jag är inne i vecka 23+1 2MARS.

Jag har informerat hjärtläkarna på både sös och Huddinge så dom vet och jag har nu blivit tvungen att hålla upp med hjärtmedicinen.

Skulle något inträffa med min egen hälsa så har dom koll på vad som kan behövas göras.

Jag är ju inte den första på jorden som varit gravid med hjärtproblem,eller hur.

Dom har gett sitt godkännande och även beordrat mig att lyssna på min kropp mer nu när medicinen inte äts.

Skulle jag mot all förmodan bli tvungen att gå i genom en operation som det var snack om sedan tidigare så kan dom vänta till efter vårat barn är fött och i värsta fall även under graviditeten.Allt hänger nu på hur jag kommer att må.

Det är också bestämt att jag får gå i genom ett kejsarsnitt för att inte hjärtat ska utsättas för hårt.

Jag kommer vidare att få gå dels på vanlig mödravård för att det ska kännas som en normal graviditet med mått på magen enklare prover osv.Men även gå på specialist mödravården på sös där jag kommer att få göra ultraljud MINST en gång i månaden,eventuellt fler.

Det är redan bestämt att barnet föds på sös eftersom dom redan är insatta i allt angående Theo,vilket känns tryggt.

Om allt går vägen så plockar dom ut barnet tidigast i vecka 37.

Jag har alltså allt under kontroll i alla instanser nu får bara tiden utvisa vad som händer.

Vi vill också påpeka att detta barn INTE är istället för!! Utan ett barn som vi välkomnar med glädje efter allt tragiskt som hänt.Även min ålder börjar stiga så man får gripa chansen när man får den.

Vi har valt att ta detta beslut och vill INTE höra några olyckskorpar påminna oss om alla risker som finns.

Dom riskerna vet jag redan om.Och jag är i goda händer från alla håll och kanter.Medicinerinen återupptas efter barnets födelse och det har även talats om mer medikament än dom jag redan tar/tog.Även högre dos och andra betablockerare.Det ända som bekymmrar mig nu är att något ska hända mitt väntande barn och att dom tror att mitt hjärtfel troligtvis är ärftligt från min pappa som dog vid 38 års ålder,men han gick heller inte under behandling som jag gör.Utan somnade in för gott en kväll när han lagt sig för natten.

Nu ska jag bara försöka njuta av den lilla/e som valde att få fäste trots allt,resten får läkarna sköta.

Nu när magen inte längre går att dölja så vet naturligtvis barnen.Inlägget skrevs för rätt länge sen och dom är lyriska över beskedet.Erica däremot tror att det är Theo som ÄNTLIGEN ska få komma hem,hon förstår ju inte.

För mig har det känts bra mycket viktigare att låta min mamma vara den första att få veta,har därför fått ljuga för dig Anne när du frågat.Men det har jag inget dåligt samvete över just nu.

Våran rara granne Birgitta Munther som körde mig och hjälpte till att arrangera blommorna vid begravningen sa det så fint

-Jag tycker det här var det bästa valet ni kunde gjort,ett litet steg att gå vidare.Lyssna inte på folk som kan tänkas säga plumpa saker,ta inte åt dig,hur svårt det än blir.-Gubben råkade försäga sig till henne vid ett tidigare tillfälle.-

Det var även han som tog upp det från början

-Om du vill och får för läkarna så kanske vi kan göra ett sista försök,jag vill ha tillbaka min gamla Mia,barnen behöver sin vanliga mamma igen.Men som sagt,det finns inga garantier för någonting längre det har livet lärt mig.Men om ni är dom vänner jag tror att ni är så håll tummarna för oss.Har även bett Theo vara en duktig storebror och hålla en vakande hand över sitt lilla syskon.Och hitintills har han gjort det. *ler*

Så till sist- inga pekfingrar riktade mot mig om uppmaningar etc.

Det är det sista jag behöver nu,inte min sambo heller.

Det betackar vi oss för.