IDAG KÄNNS DET TUNGT

Idag är en piss dag då inget känns kul.

Sitter mest och tänker,tänker på allt

och ingenting.

Imorse talade jag med min närmsta väninna.

Jag är gudmor till hennes son Dhani och

vi gick gravida samtidigt.

Då väntade jag Erica.

Vi var gravida samtidigt den här gången

också och hon ska få en till pojke den 11 september.

Samma datum som hennes son fyller år.

Nu tog mitt liv en rejäl tvärnit och min son dog,

och hur glad jag än är över hennes kommande bebis

så kan jag inte låta bli att känna mig avundsjuk!!

Jag bävar för den dagen hon ringer och säger att hon fått en frisk och levande liten son.

Det hugger som knivar i mig bara jag tänker på det.

Och även om jag har sagt till henne att hon gärna får dela sin lille pojke med mig vilket hon sagt att hon vill *ler*.

Och att jag faktiskt ser fram mot att han föds....

Så gör det såå förbannat ont i mig att det inte är mitt barn som fick komma hem.

Jag och Gerry tog Erica-William och gick å luncha på pizza Hut.

Vidare till Maxi.

Allt kändes rätt bra tills jag hörde en nyfödd bebis ,max 1 vecka gammal,gråta.

Det sög i magen.En klockren käft smäll.

Men eftersom vi var tvungna att passera så löft jag upp Erica och lät henne få

titta på bebisen som var så ledsen.

Otroligt söt var den,stolta föräldrar hade den också.

Pappan log stolt som en tupp över underverket.

Mamman såg allmäntnyförlöst och trött ut.

Erica log mot bebisen,slog händerna för mina ögon och viskade:

-Mamma bli inte ledsen nu.

Hon är liten men klok.

Gerry gick strax bakom mig med kundvagnen och han

föste mig försiktigt framåt med vagnen mot min rygg för att jag

inte skulle plåga mig själv i onödan.

Hur elakt det än låter så kan jag ibland få för mig att jag vill

skrika högt till människor som skrattar högt i centrum.

-VAFAN,GARVAR NI ÅT?FATTAR NI INTE ATT MITT BARN

HAR DÖTT,VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ ROLIGT!! HÅLL KÄFT!!

Andra gånger så kan jag få för mig att säga till nyblivna mammor

som snubblar in i en med barnvagnen att:

-Var rädd om det du håller kärt för min lille Theo togs ifrån mig.

Allt detta för att göra plågan en aning mindre för mig.

Nästan som om jag vill sprätta lite skit här och där

för jag orkar inte bära allt själv.

Idag har Theo varit borta i 4 månader och 2 dagar.

4 månader och 2 dagar för mycket.

Hoppas nästa inlägg känns mer glädje fyllt.

Kramar från Mia-Cute