Igår var en piss och pest dag.Min dag idag har inte infunnit sig.
Det går i skov.Skit jobbigt att inte få känna mig stadig!
Som tur är så har jag mina 5 spjuvrar (ibland) från vänster:
William 5 ÅR-kallad Liam
Sebastian 7 år-kallas Battan
Linnea 11 år-kallas Nea
Alexander 9 år-kallas Nanne
Erica 4 år-kallas Icka,issy,dockan etc.etc.
Igårkväll slog det mig att det var exakt 8 veckor sedan vi begravde deras
lillebror Theodor-min son Tudde. Tiden går fort men ändå inte *skruvat*
Alexander vill gärna att vi ska ha en till bebis,och han har alltid beställt
en till lillebrorsa fast han tycker att dom han har är rent ut sagt skitjobbigga.
Så han frågade mig om doktorn har sagt något om att jag får skaffa barn.
-vilket jag inte har-
Den här gången så ändrade han sin beställning och sa:
-Eftersom vi inte fick behålla Theo,mamma tror du att vi får behålla en
bebis om det blir en lillesyster istället??
Eller dör hon med!??
-finns inga garantier-
Även Gerry sa att om du orkar så kan vi försöka igen,bara du blir glad igen Mia.
Glad javisst!! men skulle det nya knytet vara istället för Theo då eller??
bytt är bytt,liksom.
Min son kommer jag alltid att minnas med värme även om jag aldrig fick höra
hans joller och skratt.
Och omgivningen kommer säkerligen reagera olika.
Dom flesta kommer att hänvisa till mitt hjärta-andra om jag vågar igen.
Blir min kropp gravid så verkar det rätt logiskt att den är frisk nog att bära
ett barn.
En sjuk kropp blir nog inte på smällen.
Men folkskaran som tillhör-dom andra
har en fråga jag inte kan svara på själv.
Skulle jag våga!! tänk om det inträffar igen.
Min mvc-sköterska sa till mig att OM jag blir gravid igen så får jag tätare
kontroller med ultraljud etc.
Dessutom ett bestämt datum för igångsättning,tidigast i vecka 37.
Idagens läge går man i 40 veckor,det blir 10 månader*väl?*
Morsan i sin tur gick i 9 månader och hon fattar inte hur jag räknar.
Men det är inte jag som gjort tabellerna.
Jag bara ynglar å sen kommer dom när dom kommer liksom.
Jag inväntar bara att det magiska datumet man får på ultraljudet
ska infinna sig.
Jag kan nästan få skuldkänslor jämtemot Theo.......
Ska vi bara gå vidare och sen tror alla att vi har glömt honom.
Mitt lilla gryn,jag kommer aldrig aldrig aldrig att glömma dig.
Du finns med mig när jag vaknar
Du finns med mig när jag pratar
Du finns hela tiden i mitt minne
Du upptar hela mitt sinne
Du finns när jag drömmer
Aldrig att jag dig glömmer.
Mamma.
2 kommentarer:
Hej Mia!
Vad fina barn du har! Sedan har du du ju gubben din att vara glad över oxå.
Barn har vi bara till låns eller hur rätta mig gärna om jag har fel? Ingen kan ersätta Tudde så enkelt är det! Han kommer du ALLTID att bära med dig i ditt hjärta!
Ha det bra! Kram!
Det är klart att ingen kan "ersätta" Theo, men eftersom ni vill ha fler barn så. Mina vänner som jag berättat om vart gravida ett år efter att deras son dog. Det gick hur bra som helst. Han är nu 6 år o är ett riktigt busfrö. Sen tycker jag att du ska försöka ge blanka fn i vad omgivningen tycker, vet att det är svårt ibland, men ni som familj måste väl få bestämma själva hur ni vill ha det. Kram Marie
Skicka en kommentar