Som sig bör i mitt liv just nu såär det som vanligt-upp och ner!!!
Ljusen på bilden är tagen på
sjukhuskapellet.
Theos ljus är den som står till höger
om det tjocka.
Jag har fortfarande inte tagit mig till din viloplats *förlåt*
Det känns tungt,sorgligt och jobbigt i mitt
bröst.
Jag känner ett starkt sug i kroppen som
inte kan stillas.
Jag tittar ofta ner i din vagga som jag
inte förmått mig att ta bort.
Och jag kan för mitt inre se dig!!!!
Jag känner din lukt,jag hör hur du andas,hur du gnyr i sömnen.
Men när jag böjer mig ner för att smeka din mjuka hud och lyfta upp dig....
Så finns du inte där!!
Jag vill att du kommer hem nu! Du har varit ifrån mig alltför länge.
Hur länge ska jag ha så ont??
När ska allt övergå till en sansad saknad????
Jag har fortfarande inte berättat vad som hände under begravningen
Meningen var att jag,om jag orkade skulle läsa upp en text som jag skrivit.
Men i det skicket jag var i när jag såg kistan så funkade det inte.
Pastorn högläste då den istället.
------------------------------------------------------------------
VAR INTE ARG LILLA MAMMA
JAG VAR TVUNGEN ATT GÅ.
NÄR DET NÄSTAN VAR DAX
SLUTADE MITT HJÄRTA ATT SLÅ.
ÄLSKADE PAPPA
MITT LIV BLEV SÅ KORT.
TA HAND OM VARANDRA
NÄR JAG FLYGER BORT.
JAG VET ATT NI GRÅTER
OCH DET FINNS INGEN TRÖST,
MEN LYSSNA TILL ERA HJÄRTAN
OCH NI KOMMER ATT HÖRA MIN RÖST.
JAG FINNS INTE BLAND ER
MEN JAG FINNS ÄNDÅ
JAG HÖR ERA BÖNER OCH ÄLSKAR ER SÅ!
-------------------------------------------------------
Herregud vad jag saknar mitt barn.
Jag önskar ingen den smärta som infinner sig efter ett förlorat barn.
Mia-cute
3 kommentarer:
Jättefin text du skrivit Mia. Kram Marie
Ja den var jättevacker!
Men smärtan går inte över, den mattas lite men den finns där. Ni har ju blivit berövade på en liten människa, ni förberett er på att välkomna in i familjen.Tillåt dej att må dåligt! Agera ut din ilska, den finns där,besvikelsen finns där och behöver ut, innan du kan bearbeta sorgen.Du behöver göra om den förlamande känslan som är så tung mot ilska över det som hänt. Hoppas du finner ett sätt! Gå ut i skogen slå och sparka på en sten eller ett träd, gör vad som helst, men sluta inte förrän du är alldeles mör i kroppen, så mör att du inte orkar tänka. Släpp bara ut allt, genom dina händer, och fötter. Gråt och skrik så mycket du orkar. Prova!
Det kan inte bli värre eller hur? Ta med dej din man, hans famn behövs när du tömt ur allt. Kramom och det tar tid, och det måste du ge dej själv.
Hej! Nu var det länge sedan du skrev något i bloggen. Hoppas att du har det bra! Trots allt tråkigt som har hänt!
Kram!
Skicka en kommentar