DET HAR HÄNT SÅ SATANS MYCKET
Att jag blir tokig-på riktigt.
Det finns en gräns för hur mycket en människa tål.
Och just i denna stund känns det som den är nådd!!!
Å * andra sidan vet jag med mig själv att jag är stark.
Men min hälsa gör mig så vek,så vek!!
Hade jag varit densamma som jag var innan jag
förlorade mitt fullgågna barn så hade jag sett
saken med ett annat perspektiv.
Livet är ingen rättighet
Livet är en gåva!!!
Min mamma är väldigt orolig för mig på många
sätt och vis,och då flög jag ändå ur boet vid 17.
Men vi har varit drabbade av så mycket sjukdomar och
elände att hon tror att botten är nådd
för min del!!!
Vissa stunder ......
som just nu är jag vek!!
Jag är inte rädd för döden-inte om jag själv får
bestämma hur det ska gå till väga.
Vem vill lida!!!!????
Jag behöver stöd!!
Förtroende-
Och förståelse.
Jag vill inte må så här längre!!
Jag finner ingen mening med att lida
som jag har gjort.
Jag orkar inte skriva mer nu
så vi får höras.
Mia-cute.
3 kommentarer:
Jag är verkligen ledsen för din skull och önskar att jag kunde göra något. Ibland är livet för mycket skit och man behöver ju tid att smälta och bearbeta intryck och händelser, känns som om det inte direkt funnits utrymme för Dig till det. Som mamma blir man alltid orolig, kanske kan Du åka iväg ett litet tag och andas annan luft. Eller så är hemma bäst, vad vet jag.
Vill iallafall att du ska veta att VI BRYR OSS!
Bamse kramar Lotta
Nu har du nått botten på din livskurva så allt kan bara gå uppåt! Hoppas att du en dag kan ropa ut FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!! För det är du min vän! Kram!
Mia, jag vet inte vad jag ska säga för att försöka trösta dig, finner inga ord. Men försök iaf att inte ha ångest över att du inte besökt Theo, han finns ju ändå i ditt hjärta! Kan du inte få lite lugnande medicin så att du får lite ro att sova åtminstone? Kram Marie
Skicka en kommentar