
Nu har vintern verkligen kommit.Det bara vräker ner snö.Ingen är gladare än barnen.
Tyvärr så kommer även dom att tröttna för det är bara i början av snöperioden som det är roligt att vara ute till sena kvällen.
Tänk vad fort decembermånaden har gått,tredje advent har redan varit!
Julafton närmar sig likaså min födelsedag den 28:onde och nyår.
Jag var hos Theo i måndags jag och sambon.
Tände ljus,marschaller och tog lite kort,då fanns det ingen snö men nu är allt begravt under det vita täcket (!)
Så nu måste jag peppa mig själv för att åka tillbaka och gräva fram hans saker.
Vi har ett inramat foto,två blå lyktor,hans skallra,kransar,gravlyktorna och en vit ängel.
Det är så svårt att sätta ord på hur det känns att åka dit och hur mycket energi det tar både psykiskt och fysiskt så jag lägger ner det..
Så till något mer uppiggande.
I morse när jag var i köket innan ungarna skulle till skolan så satt dom och disskuterade livets djupa!
Då frågar Liam (6) plötsligt:
-Mamma,hur kan du veta så mycket?
-Oj! vilken klok sak att säga så här tidigt på morgonen!
-Jo men, (sträckte stolt på ryggen) man lär sig så länge man lever,vaddå tycker du att mamma är smartig?
-Nämen..du vet så mycket,du vet att man ska sitta fint vid bordet och hur man smörar min macka och såna saker!!
*Här kände jag hur min stolthet bara försvann*
-Ammäh!!sa Sebastian,det är väl ingenting att kunna!!
-Hur kan skolan så mycket saker då,frågade Liam vidare.
-Lärarna har ju också lärt sig.Man lär sig något nytt varje dag.
Ni lär er läsa och skriva i skolan och hur man uppför sig hemma sa jag.
-Ja och Alexander han bara lär oss en massa satyg!! avslutade Erica...
Där hade jag inget att tillägga...förutom att åtminstone EN av ungarna är liite smartig!
2 kommentarer:
Jag önskar er god jul...
Tack detsamma
Skicka en kommentar