DET FINNS NÅGOT HÄR FÖRUTOM FAMILJEN

Hittade den här bilden på Erica när hon var nyfödd.Kunde inte låta bli att lägga in den.

Meningen var att hon var ett avslutat kapitel i barnaskaran,vi började med en flicka fick tre killar i mellan och sötkolan som slutkläm.Vi var nöjda men så ville ödet spela oss ett spratt-jag var gravid ovetandes i början av Theos graviditet eftersom jag inte hade några symtom,mensen kom när den skulle etc.Det ända som inte passade in var att jag blev så fruktansvärt åksjuk och yrsel.Då fick jag för mig att man kanske borde ta ett test. Det visade ett stort PLUS.Det är ju inte Theos fel att han fann mig.Men vill ändå påpeka att när testet visade plus så bokade jag en tid till gyn för att disskutera abort Vi pratade igenom olika alternativ som finns,jag ville käka piller så skötte kroppen resten.Läkaren sa då att han ville göra ett ultraljud först för att fastställa hur långt gången jag var...........Han tittade med stoora ögon på skärmen ,vred den åt mitt håll och sa:

-Det här är inget embryo det här är en bebis!!!

Om du ska göra en abort nu så får du käka piller så hjärtat avstannar och sen föda ut barnet.

-Föda ut ett dött barn menar du *här började jag tveka*

-Ja tyvärr,du har gått för långt,jag kan hjälpa dig med en remiss så kan vi genomföra det här så snabbt som möjligt.

Där och då var valet redan klart-jag skulle INTE föda fram ett dödfött barn-ALDRIG-

Tyvärr så ville ödet mig illa.....några månader senare fick jag genomlida det ändå.

Och har jag inte haft dåligt samvete tidigare så fick jag det då.

Att ha dom tidigare tankarna om abort i huvudet och att sen få gå igenom det jag inte ville.Det gör ont,så satans ont.

Nu går istället mina tankar inför denna mage,och nu när jag vet att moderkakan sitter felplacerad då den eventuellt täcker för förlossninskanalen lusläser jag mammapraktikan om ALLT som har med placent att göra och enligt den så står det att man blir inlagd och sängliggande och att barnet plockas ut i vecka 37.Risken finns att om vattnet går eller värkarna startar så kan placentan lossna och det kniper syretillförseln och man får ett dödfött barn.

Nu är man orolig ända fram till ultraljudet-5 maj-då får vi veta hur moderkakan brett ut sig.Med min vanliga otur så vet jag hur det slutar-i en begravning-

Rådvilla syskon som väntade på ett syskon en mamma som ligger inne sjuk och med ångest och en pappa som knyter ihop säcken kring familjen.

Nä nu får jag bubbla om något annat----------------------------

Ända sen vi flyttade in i huset för 8 år sen så har jag sett skuggor stryka omkring i hallen,ingen man ser men ändock.En gång när vi varit i Handen och jag precis skulle stoppa nyckeln i hålet så hörde vi hur en speldosa spelade inne i huset,den kan INTE sättas på av sig självt.Den fortsatte spela när jag kom in och titta på den.

Ungarna stod som frågetecken ?????

Igår kväll när jag låg i Linneas säng och glodde på TVn hade jag skjutit igen dörren,plötsligt ser jag hur den sakta sakta glider upp.Jag sätter mig spikrak upp i sängen och stirrar för att försäkra mig om att jag ser i syner-Men icke-Dörren fortsätter att öppnas.Då reser jag mig upp för att kolla vem av barnen det är men ingen finns där!!

I storarummet ligger sambon och han nekar till att ha varit vid dörren,ungarna sov och hunden likaså. *mysko*

Linnea säger att även hon har sett och hört något från hennes rum men hennes utlägg är så långa att man inte vet var sanningen börjar och fantasin tar vid.

Men *den* har ett stråk där det alltid är aktivitet och det är från Linneas rum ut i lilla hallen och in i sovrummet eller lekrummet.

När jag står och lagar mat kan jag se att någon passerar mig längst bort i hallen men jag hinner aldrig se VEM det är.Och då kan ungarna vara i samma rum som mig eller ute.Har ni läsare upplevt något så skriv så lägger jag ut det i kommentarerna för den som vill.

Kramar -Mia-