SÅ VACKER KYRKA

JAG ÅKTE FAKTISKT LINBANA UPP FÖR JAG PALLADE INTE ATT GÅ ALLA TRAPPOR.
TYVÄRR FICK MAN VARKEN FOTA-FILMA ELLER TALA NÄR MAN VÄL KOM IN-TYVÄRR.
DOM HADE EN MÄSSA DÄR NUNNOR SJÖNG.DET VAR SÅ STÄMNINGSFULLT ATT JAG FICK EN KLUMP I HALSEN PÅ EN GÅNG.
FAMILJEN GICK OCH SATTE SIG PÅ BÄNKARNA MEN JAG HADE INGEN RO ATT SÄTTA MIG,JAG GICK SAKTA IN BYGGNADEN OCH SÖKTE MED BLICKEN EFTER JUST MIN ÄNGEL.ÄVEN OM DOM ALLA VAR SIG LIKA SÅ STANNADE JAG FRAMFÖR EN SOM HÖLL I ETT LITET BARN.
NÄR JAG STÅR DÄR SÅ KÄNNER JAG EN ARM OMKRING MIN MIDJA,DET VAR ALEXANDER,HAN FRÅGADE OM VI SKULLE SÄTTA OSS PÅ KNÄ PÅ BÖNBÄNKEN SOM STOD PLACERAD NEDANFÖR.
HAN UNDRADE OM VI SKULLE TÄNKA PÅ THEO HÖGT ELLER OM VI SKULLE GÖRA DET TYST.
JAG SA ATT HAN FÅR GÄRNA GÖRA DET SOM KÄNNS BÄST FÖR HONOM.
FICK TILL SVAR ATT HAN TÄNKTE TYST MEN VILLE ATT JAG SKULLE SÄGA NÅGRA FINA ORD HÖGT SÅ HAN FICK VETA VAD MIN BÖN HANDLADE OM.
JAG BAD ATT DET SKULLE FINNAS NÅGON SOM TOG HAND OM MIN SON TILLS MIN TID ÄR KOMMEN,SEN KUNDE JAG INTE HÅLLA MIG LÄNGRE.
TÅRARNA SLUTADE ALDRIG ATT RINNA...............
ÄVEN HÄR LÄMNADE JAG ETT AVTRYCK I DERAS BOK SOM LÅG PLACERAD I NÄRHETEN.............. JAG KLARAR INTE ATT SKRIVA MER,ALLA KÄNSLOR SOM INFANN SIG DÅ VÄLLER TILLBAKA NU.
JAG SKRIVER SNART IGEN MED FLER BILDER.